- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
404

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1947, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Lokalpolisen borde kunna göra något av det där», sade
han. »Det är ju alldeles tydligt att...»

Jag höll varnande upp fingret. »Kom ihåg att du är här för
att vila dig, min vän», sade jag. »För all del, börja inte på
med en ny undersökning, medan dina nerver ännu äro bara
trasor.»

Holmes ryckte på axlarna med en blick av komisk
resignation på översten, och samtalet gled in på mindre farliga
områden.

Det var emellertid bestämt, att all min yrkesmässiga
försiktighet skulle vara bortkastad, ty nästa morgon trängde
problemet sig på oss på ett sådant sätt, att det var omöjligt att
ignorera det, och vårt besök här på landet ledde till något,
som vi aldrig kunnat ana. Vi sutto alla tre vid frukostbordet,
då överstens betjänt kom inrusande så bestört, att han alldeles
glömde det passande.

»Har herr översten hört nyheten?» frågade han burdust och
kunde knappt få fram orden. »Hos Cunninghams!»

»Inbrottstjuvar?» frågade översten med kaffekoppen
upplyft till munnen.

»Nej, mord!»

Översten lät höra en vissling. »Å, för tusan!» sade han.
»Vem har då blivit dödad, den gamla fredsdomaren eller
hans son?»

»Ingendera, det var William, kusken. Han blev skjuten
rätt genom hjärtat och dog på fläcken.»

»Vem sköt honom?»

»Tjuven. Sen flydde han hals över huvud och lyckades
undkomma fullständigt. Han hade just brutit sig in genom
skafferifönstret, då William överraskade honom och mördades,
då han ville försvara sin herres egendom.»

»Vilken tid var det?»

»I går natt omkring klockan tolv.»

»Vi ska gå dit om en stund», sade översten och återtog helt
lugnt sin avbrutna frukost. »Det var en ruskig händelse», sade
han, då betjänten gått ut. »Han är vår förnämsta man här på
orten, gamle Cunningham, och en hygglig karl för resten.
Säkert tar han sig djupt av vad som hänt, ty karlen hade varit
i hans tjänst många år och var en präktig tjänare. Det är
förmodligen samma brottslingar, som bröto sig in hos Acton.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:49:45 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0406.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free