Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - Mordet i Reigate
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och kusken och att det här är en bit av ett skriftligt
meddelande från en av dem till den andre om ett möte, är ett
skarpsinnigt och inte alldeles omöjligt antagande. Men den här
skriften förråder ...» Han stödde åter pannan mot händerna
och satt några minuter i djupa tankar; då han åter lyfte upp
huvudet, förvånades jag över att se hans kinder färgade av en
lätt rodnad och ögonen glänsande som före hans sista
sjukdom.
»Vet ni vad, mina herrar», sade han, »jag skulle gärna vilja
ha litet närmare reda på detaljerna i den här historien. Det
finns något i den, som verkar högst tilldragande på mig. Om
ni tillåter det, herr överste, lämnar jag nu er och min vän
Watson på en stund och följer med mr Forrester för att pröva
sanningen av en eller två av mina fantasier. Jag är här igen
om en halvtimme.»
En och en halv timme gick, innan poliskommissarien
återvände, och han kom ensam.
»Mr Holmes promenerar fram och tillbaka på gärdet här
utanför», sade han. »Han önskar att vi alla fyra tillsammans
gå upp till huset.»
»Till mr Cunninghams hus?»
»Ja.»
»Varför det?»
Kommissarien ryckte på axlarna. »Det vet jag inte riktigt.
Oss emellan sagt, tror jag inte att mr Holmes är fullt
återställd från sin sjukdom ännu; han har betett sig så
besynnerligt och visar sig i högsta grad överspänd.»
»Jag tror inte ni behöver oroa er», sade jag. »Jag har
alltid funnit, att det är metod i hans galenskap.»
»Somliga människor skulle säga, att det är galenskap i hans
metoder», muttrade kommissarien. »Men han har rysligt brått
att bege sig av, så att det är bäst vi gå genast, om ni äro
färdiga, mina herrar.»
Vi funno Holmes gående av och an på gärdet, som
kommissarien sagt, med hakan sänkt mot bröstet och händerna
nedstuckna i byxfickorna.
»Saken blir allt intressantare», sade han, då vi kommo
fram. »Watson, din idé att ta mig med ut på landet har varit
mycket lycklig. Jag har haft en förtjusande morgon.»
»Jag hör att ni varit uppe till mordplatsen?» sade översten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
