- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
410

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1947, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tydlig: brevet skickades till William; mannen, som skrev
brevet, kunde inte ha själv givit honom det, ty i så fall hade han
naturligtvis hellre muntligt framfört sitt ärende — vem
överbragte då brevet? Eller kom det kanske med posten?»

»Jag har gjort förfrågningar», sade kommissarien.
»William erhöll i går ett brev med posten, men han förstörde
kuvertet.»

»Utmärkt!» utropade Holmes och klappade kommissarien
på axeln. »Ni har talat med brevbäraren, det hör jag. Det är
ett riktigt nöje att arbeta tillsammans med er. Här äro vi nu
vid ingången till parken, och om ni vill följa med mig upp,
överste, så skall jag visa er mordstället.»

Vi passerade den lilla vackra parkgrindstugan, där den
mördade mannen bott, och gingo uppför en vacker ekallé,
som ledde till ett ståtligt gammalt hus i drottning Annas stil,
som på portalens dörrstycke bar årtalet för slaget vid
Malplaquet. Holmes och kommissarien förde oss omkring huset, tills
vi kommo till en sidodörr, skild genom ett stycke trädgård
från häcken utefter landsvägen. En poliskonstapel stod vid
köksdörren.

»Var god och öppna dörren, herr konstapel», sade Holmes.
»Det var på den här trappan som unge mr Cunningham stod
och såg de två karlarna brottas, just där vi nu stå. Gamle mr
Cunningham stod i sitt fönster — det andra till vänster — och
såg karlen fly just till vänster om den där busken. Detsamma
såg även sonen, båda äro säkra på saken på grund av
buskens framträdande plats. Mr Alec Cunningham sprang då ut
och knäböjde bredvid den sårade mannen. Marken är, som ni
se, mycket hård, och det finns inga märken, som kunna
vägleda oss.»

Under det han talade, kommo två herrar utför
trädgårdsgången, som gick runt ett av husets hörn. Den ene var en äldre
man med ett kraftigt, fårat ansikte och med tungsint blick,
den andre en vräkig ung herre, vars glada, leende min och
eleganta dräkt stodo i en sällsam kontrast till det ärende,
som fört oss dit.

»Jaså, ni håller på med det ännu?» sade han åt Holmes.
»Jag trodde att ni londonbor aldrig voro rådvilla, men ni
tycks inte ha kommit särdeles långt ännu.»

»Å, ni måste ge oss litet tid», sade Holmes godmodigt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:49:45 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0412.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free