- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
411

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1947, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Ja, det tycks ni komma att behöva», sade mr Alec
Cunningham, »jag kan verkligen inte se att ni funnit några
ledtrådar alls.»

»Det finns endast en», sade kommissarien. »Vi tro, att
kunde vi bara få tag i... För guds skull, mr Holmes, hur är
det fatt?» avbröt han sig.

Min stackars väns ansikte hade plötsligt fått ett ohyggligt
uttryck; hans ögon rullade, hans anletsdrag voro förvridna av
kval och med ett undertryckt stönande föll han framstupa på
marken. Förskräckta över det plötsliga och våldsamma
anfallet buro vi in honom i köket, där han låg tillbakalutad i en stor
länstol och andades tungt under några minuter. Slutligen reste
han sig med en förvirrad ursäkt för sin svaghet.

»Watson kan intyga att jag nyss hämtat mig från en
allvarlig sjukdom», sade han. »Jag lider ibland av sådana här
plötsliga nervattacker.»

»Skall jag skicka hem er i min vagn?» frågade gamle mr
Cunningham.

»Nej tack, nu då jag en gång är här, finns det en sak jag
gärna skulle vilja övertyga mig om.»

»Och det är?»

»Jo, det tycks mig möjligt, att den stackars William
anlände inte före, utan efter det tjuven brutit sig in i huset. Ni
tycks ta det för avgjort, att tjuven aldrig kom in, ehuru han
bröt upp dörren.»

»Det tycker jag är ganska tydligt», sade mr Cunningham
allvarligt. »Min son Alec hade ännu inte gått och lagt sig, och
han skulle alldeles säkert hört, om någon rört sig i huset.»

»Var satt han?»

»Jag satt och rökte i mitt toalettrum.»

»Vilket av fönstren hör dit?»

»Det sista till vänster, näst intill min fars.»

»Båda hade ni naturligtvis era lampor tända?»

»Ja, alldeles säkert.»

»Det finns några mycket besynnerliga punkter i den här
saken», sade Holmes leende. »Är det inte förunderligt att en
tjuv — och därtill en tjuv med någon föregående erfarenhet
— skulle bryta sig in i ett hus vid en tid, då han av
ljusskenet kunde se, att två av familjens medlemmar ännu voro uppe
eller åtminstone inte sovo?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:49:45 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0413.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free