Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - Mordet i Reigate
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brottslingen misstrodde den andre och beslöt att, vad än
gjordes, så skulle båda ha haft lika stor del i saken. Nu är det
dessutom tydligt, att den av de båda männen, som skrev tre
och veta, stod i spetsen för saken.»
»Hur vet ni det?»
»Jo, vi kunna sluta oss till det redan genom blotta
karaktären hos den ena stilen jämförd med den andra. Men det
finns även andra kraftigare skäl för detta antagande. Om ni
ser noga på den här pappersremsan, måste ni draga den
slutsatsen, att mannen med den kraftigare handstilen skrev alla
sina ord först och lämnade mellanrum för den andre att fylla
i; dessa mellanrum voro inte alltid tillräckligt stora, och ni
kan se att den andra personen hade svårt att få rum med
kvart mellan tre och på och måste tränga in det, vilket
visar att de två senare orden voro skrivna förut. Den, som
först skrev ned alla sina ord, är utan tvivel den, som gjorde
upp planen till brottet.»
»Utmärkt!» utbrast mr Acton.
»Allt detta är dock endast helt ytligt», sade Holmes. »Men
nu komma vi till en punkt av vikt. Ni veta kanske inte, mina
herrar, att konsten att av en persons handstil sluta till hans
ålder av experterna drivits till ganska stor visshet. I normala
fall kan man med tämligen stor noggrannhet, åtminstone så
att man träffar rätt årtionde, bedöma en persons ålder av
handstilen; jag säger i normala fall, ty sjukdom och fysisk
svaghet ge åt stilen ett utseende av ålderdom, även då
sjuklingen är en yngling. Om vi i det här fallet betrakta den enes
djärva, kraftiga handstil och den andres tämligen ryggbrutna
och svaga skrivtecken, som dock ännu äro fullt läsliga, om
de än börjat förlora strecken över t och prickarna över i så
kunna vi säga, att den ene var en ung man och den andre
något till åren utan att därför vara avgjort ålderdomssvag.»
»Utmärkt!» utropade mr Acton åter.
»Men det är ännu en punkt, finare och av större intresse,
nämligen att det finns något gemensamt mellan dessa
handstilar; de tillhöra två personer, som äro blodsförvanter, ty
man kan utan svårighet spåra en hel del högst karaktäristiska
drag gemensamma för båda, om jag så må säga, ett slags
familjemaner i skrivsättet. Detta och mera till stärkte mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
