- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
420

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1947, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

felande stycket av brevet. Jag var säker på att Alec hade
ryckt det ur den döda mannens hand, och jag var nästan
säker på, att han måste ha stuckit det i sin nattrocksficka. Var
kunde han eljest ha gjort av det? Den enda frågan var, om
det ännu fanns kvar i fickan. Det var väl värt en ansträngning
att ta reda på, hur därmed förhöll sig, och därför gingo vi alla
upp i huset för att göra en låtsad undersökning.

Herrarna Cunningham förenade sig med oss, såsom ni
säkert komma ihåg, utanför köksdörren. Naturligtvis var det av
allra största vikt, att de inte skulle bli påminta om papperets
tillvaro, annars hade de självklart genast förstört det.
Kommissarien höll just på att säga dem, vilken vikt vi fäste vid
detta papper, då jag genom den lyckligaste slump i världen i
samma ögonblick föll ned i ett slags nervattack och på så sätt
kom att ge samtalet en annan riktning», sade Holmes och såg
skälmaktig ut.

»Å, bevare oss väl», utropade översten skrattande, »ni vill
väl aldrig påstå, att allt vårt deltagande var bortkastat och
ert anfall låtsat?»

»Sett ur läkarsynpunkt var det beundransvärt väl gjort»,
sade jag och blickade med den största förvåning på denna
man, som oupphörligt förbluffade mig genom att visa nya
drag av sin skicklighet.

»Det är en konst, som ofta är till nytta», sade Holmes. »Då
jag hämtat mig, lyckades jag genom ett påhitt, som kanske
inte var så illa uttänkt, få gamle Cunningham att skriva
ordet tolv, så att jag kunde jämföra det med samma ord på
pappersbiten vi funnit.»

»Å, en så’n åsna jag varit!» utropade jag ofrivilligt.

»Jag kunde se hur du ömkade mig i anledning av min stora
svaghet», sade Holmes skrattande, »och det gjorde mig ont
att förorsaka dig den smärta, jag visste att du kände på grund
av ditt deltagande för mig. Vi gingo därpå allesammans upp
i huset, och sedan jag varit inne i toalettrummet och därvid
observerat att nattrocken hängde bakom dörren, lyckades jag
genom att slå omkull ett bord i faderns rum få
uppmärksamheten riktad på denna sak ett ögonblick, så att jag kunde
smyga mig tillbaka in i toalettrummet och undersöka
nattrocksfickorna. Jag hade knappt fått tag i papperet, förrän de
båda herrarna Cunningham voro på mig, och de skulle säkert

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 19:49:45 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dacholmes/0422.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free