- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
423

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - Krymplingen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

KRYMPLINGEN



En sommarafton några månader efter mitt giftermål satt
jag i mitt arbetsrum och rökte min sista pipa för dagen och
nickade över en roman, uttröttad efter ett styvt dagsarbete.
Min hustru hade redan gått upp, och ljudet av halldörrens
stängande en stund förut sade mig, att även tjänarna gått till
vila. Jag hade just stigit upp och höll på att knacka askan ur
min pipa, då jag plötsligt hörde en ringning på porten.

Jag såg på klockan; hon var tre kvart på tolv. Det kunde
inte vara någon visit så sent på aftonen; förmodligen var det
något sjukdomsfall, som skulle tvinga mig att sitta uppe hela
natten. Med missnöjd min gick jag ut i hallen och öppnade
porten och fann till min förvåning Sherlock Holmes stående
på trappsteget utanför.

»God afton, Watson!» sade han. »Jag hoppades att inte
komma för sent för att finna dig uppe.»

»Stig på du, kära vän!»

»Du ser, som naturligt är, förvånad ut, men även med en
min av lättnad, tycker jag mig kunna märka. Hm! du röker
ännu Arcadia Mixture liksom på din ungkarlstid — det är
omöjligt att misstaga sig på den dunlika askan på din rock.
Det är även lätt att se, att du varit van att bära uniform,
Watson — du kommer aldrig att anses som en äkta civilist, så
länge du bär näsduken i rockärmen. Kan du ge mig husrum
under natten?»

»Med största nöje.»

»Du sa’ mig en gång, att du hade ett ungkarlsrum, och jag
ser på klädhängaren, att du inte har någon gäst för
ögonblicket.»

»Det blir mig ett sant nöje, om du stannar här!»

»Tack! Då fyller jag en tom hängare med min hatt. Det gör

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:54:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dacholmes/0425.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free