Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - Krymplingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stod på landsvägen och bevittnade osämjan mellan översten
och hans fru — rullgardinerna voro uppe och lampan tänd.
Vi veta även, att han sprang tvärs över gräsplanen, in i
rummet, åtföljd av ett besynnerligt djur, samt att han antingen
tillfogade översten ett slag, eller också, något som även är
möjligt, föll översten ned av ren förskräckelse vid anblicken
av mannen och slog huvudet mot hörnet av kamingallret.
Slutligen ha vi det egendomliga förhållandet, att inkräktaren tog
nyckeln med sig, då han gick sin väg.»
»Dina upptäckter synas ha lämnat saken dunklare än
någonsin», sade jag.
»Alldeles. Mina upptäckter visade alldeles säkert, att saken
ligger mycket djupare, än vad man först antog. Vid närmare
eftertanke fann jag nu, att jag måste gripa mig an med saken
från en annan sida ... Men här sitter jag och uppehåller dig
i onödan, Watson, för jag kan lika väl berätta dig
alltsammans på väg till Aldershot i morgon.»
»Tack så mycket, men har du gått så långt, får du allt
fortsätta med ens.»
»Nåja, kör för det då! Vi veta alldeles säkert, att då mrs
Barclay halv åtta gick hemifrån, rådde som vanligt det bästa
förhållande mellan de båda makarna; hon visade aldrig, som
jag förut sagt dig, någon översvallande ömhet mot mannen,
men kusken hörde henne, innan hon gick ut, tala vänligt med
översten. Lika säkert är, att genast hon kom hem, gick hon in
i det rum, där hon minst kunde vänta sig att träffa sin man,
tog sin tillflykt till en kopp te, som en upprörd kvinna ofta
gör, och då till sist översten kom in, utbröt hon i häftiga
förebråelser mot honom. Alltså måste mellan klockan halv åtta
och nio något ha tilldragit sig, som fullständigt ändrat hennes
känslor mot honom. Miss Morrison hade varit i hennes sällskap
under hela denna tid, det var därför så gott som säkert,
att hon, trots sitt nekande, visste något om saken.
Min första gissning var, att det möjligen förekommit något
mellan den unga kvinnan och den gamla soldaten, som hon
nu bekänt för hans hustru. Detta kunde förklara överstinnans
misshumör vid hemkomsten och även den unga flickans
förnekande av att något förekommit. Inte heller stred detta mot
de ord, tjänstflickan kunnat höra. Men nämnandet av namnet
’David’ samt överstens välbekanta kärlek till sin hustru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
