Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - Krymplingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag trodde att du var död för trettio år sedan, Henry —
sade hon och darrade på rösten.
— Det har jag även varit — sade han, och det var rent
hemskt att höra den ton, vari han yttrade detta. Han hade ett
mycket mörkt, hemskt ansikte och en glöd i blicken, som ännu
förföljer mig i drömmen. Hans hår och skägg voro gråsprängda,
ansiktet rynkigt som ett vissnat äpple.
— Gå ett stycke i förväg, är du snäll — sade mrs Barclay
— jag vill tala några ord med den här mannen. Du behöver
inte vara orolig.
Hon försökte att tala med stadig röst, men hon var ännu
lika blek och kunde knappast få fram orden, till den grad
darrade hennes läppar.
Jag gjorde som hon bad, och de båda samtalade några
minuter. Därpå kom hon fram till mig med lågande blick, och
jag såg mannen stå kvar vid lyktan och skaka knytnävarna i
luften liksom vild av raseri. Inte ett ord yttrade hon till mig,
förrän vi kommo fram till min port, då hon fattade min hand
och bad mig inte för någon tala om vad som hänt. — Det är
en gammal bekant till mig, som det gått illa för i världen —
sade hon. Jag lovade henne att inte säga något, och hon kysste
mig och sade god natt. Jag har inte sett henne sedan dess.
Jag har nu sagt er hela sanningen, och om jag undanhållit
den för polisen, så är det endast emedan jag inte insåg den
fara, vari min väninna svävade. Nu fattar jag, att det endast
kan vara till hennes nytta, att det blir känt.’
Detta var vad miss Morrison hade att berätta, Watson, och
du kan förstå, att det för mig var som ett klart ljus under en
mörk natt. Allt, som förut varit utan sammanhang, började
nu intaga sin rätta plats, och jag såg dunkelt hela kedjan av
händelser länka ihop sig. Mitt nästa steg var självklart att
finna den man, som gjort ett sådant intryck på mrs Barclay. Om
han fortfarande var i Aldershot, resonerade jag, skulle det
inte bli svårt att finna honom; det fanns där inte så särdeles
många civilklädda personer, och en krympling skulle säkert
väcka uppmärksamhet. Jag använde en hel dag på att söka
honom, och på aftonen — just nu i afton, Watson — fann jag
honom. Hans namn är Henry Wood, och han hyr bostad på
samma gata, där damerna mötte honom. Han har endast
vistats fem dagar i Aldershot. Givande mig ut för att vara en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
