Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra serien
- Doktorns hemlighetsfulla beskyddare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DOKTORNS HEMLIGHETSFULLA BESKYDDARE
Vid en överblick av den tämligen osammanhängande följd
av småberättelser, varmed jag försökt att belysa några av
egendomligheterna i min vän Sherlock Holmes’ karaktär, har
det särskilt väckt min uppmärksamhet, vilken svårighet jag
haft att välja just sådana exempel, som fullkomligt kunde
motsvara mitt ändamål. I sådana fall, där Holmes utfört
någon tour-de-force av analytiskt resonemang och
demonstrerat värdet av sina egendomliga undersökningsmetoder,
ha själva fakta ofta varit så enkla och alldagliga, att jag
inte ansett mig berättigad att framlägga dem för publiken. Å
andra sidan har det ofta hänt, att han varit med om
undersökningar av högst ovanlig och dramatisk karaktär, men att
den del han haft i bestämmandet av deras orsaker varit
mindre framträdande, än jag som hans biograf kunnat önska.
Kanske gäller det även om det äventyr, jag nu går att
beskriva, att den roll, som min vän därvid spelade, icke är
tillräckligt betonad, men hela följden av händelser är dock så
egendomlig, att jag icke anser mig böra alldeles utesluta dem
ur denna serie av berättelser.
Det var medan Holmes och jag ännu bodde tillsammans vid
Bakerstreet. Det hade varit en tung och dov, regnig oktoberdag.
Holmes låg hopringlad på soffan och läste och läste om
igen ett brev, som han fått med eftermiddagsposten; själv
fördrev jag tiden med tidningsläsning, men upphörde snart
därmed, då jag icke fann tidningarna vidare intressanta nu, då
alla människor voro borta från staden och parlamentets
sessioner hade upphört. Som jag fann Holmes alldeles för
upptagen av sina egna tankar för att ingå på någon konversation,
lutade jag mig tillbaka i fåtöljen och satt där och dåsade och
grubblade, tills slutligen Holmes bröt tystnaden.
»Aftonen har kommit med en liten behaglig bris», sade
han, »vad säger du om en promenad ut i staden?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 18:54:06 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dacholmes/0444.html
