- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
457

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - Doktorns hemlighetsfulla beskyddare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Men, min käre Holmes ...!» utropade jag.

»Åh, det finns inte något tvivel om vad fotspåren i så fall
visa oss — jag hade i går afton förmånen att lära mig, vem
de tillhörde. Nog av, de gingo upp till mr Blessingtons dörr,
som de funno låst. Med tillhjälp av en järntråd vredo de
emellertid om nyckeln på innersidan; även utan förstoringsglas
kan man av riporna på nyckelaxet se, var trycket
applicerades.

Sedan de kommit in i rummet, måste brottslingarnas första
åtgärd ha varit att lägga kavle i munnen på Blessington.
Kanske sov han, kanske även var han så förlamad av fruktan, att
han inte kunde ropa på hjälp; för resten äro väggarna här så
tjocka, att hans skrik kanske inte hördes, om han nu hann
uppge något.

Sedan man sålunda väl försäkrat sig om hans person,
finner jag det ganska tydligt, att man höll något slags
rådplägning, förmodligen en domstolsförhandling eller något i den
vägen; den måste ha pågått en stund, ty det var då dessa
cigarrer röktes. Den äldre mannen satt i den där korgstolen och
han begagnade cigarrmunstycke; den yngre mannen satt
därborta och han slog av cigarraskan mot byrån; den tredje gick
fram och tillbaka i rummet. Jag tror att Blessington satt
upprätt i sängen, men jag är inte alldeles säker på det.

Nåväl, saken slutade med att man tog och hängde
Blessington. Saken var så väl ordnad på förhand enligt min tro,
att man hade med sig något slags hissverk, block eller talja
och annat, som tjänade som galge; skruvarna och skruvmejseln
där voro, som jag fattar saken, ämnade att fästa den
med. Men när man så fick se, att det fanns en stark krok i
taket, besparade man sig naturligtvis allt detta besvär. Efter
väl förrättat värv gick man sin väg, och dörren stängdes
ordentligt av de båda brottslingarnas medsammansvurne.»

Vi hade alla med spänd uppmärksamhet lyssnat till detta
utkast av nattens illdåd, som Holmes slutit sig till av tecken
så fina och obetydliga, att även då han påpekade dem för oss,
kunde vi knappast följa hans resonemang. Polisinspektören
skyndade genast bort för att låta anställa efterspaningar efter
betjänten, under det Holmes och jag vände om hem till Baker
Street för att äta frukost.

»Jag är hemma igen klockan tre», sade han, då vi slutat vår

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:54:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dacholmes/0459.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free