- Project Runeberg -  Privatdetektiven Sherlock Holmes' äventyr. Två serier i en volym /
475

(1947) [MARC] Author: Arthur Conan Doyle Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - Den grekiska tolkens äventyr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mr Melas’ bostad; en herre hade nyss besökt honom, och de
hade farit bort tillsammans.

»Kan ni säga mig, vart de farit?» frågade Mycroft Holmes.

»Det vet jag inte», svarade flickan, som kom och öppnade,
»jag vet bara att mr Melas åkte bort med den andra
herrn.»

»Nämnde den främmande herrn något namn?»

»Nej.»

»Var det en stor, vacker, mörk ung herre?»

»Nej för all del, det var en herre med glasögon och
magert ansikte, men han var rysligt trevlig, för han skrattade
hela tiden han talade.»

»Kom nu — skynda på!» utropade Sherlock Holmes tvärt.
»Det här börjar bli allvarligt», anmärkte han, under det vi
åkte till Scotland Yard. »De båda männen ha åter fått Melas
i sitt våld. Han är en person utan allt fysiskt mod, som de väl
veta efter sin erfarenhet från hans förra besök. Denna skurk
har varit i stånd att terrorisera honom, genast han trätt inför
honom, och lyckades på så sätt förmå honom att följa med.
Utan tvivel behöva de hans tjänster som tolk, men sedan de
väl dragit nytta av honom, komma de nog att straffa honom
för vad de anse för hans förräderi.»

Vårt hopp var, att vi genom att begagna oss av järnvägen
skulle hinna till Beckenham lika fort, fortare kanske än de
åkande. Men då vi kommit fram till Scotland Yard, drog det
om mer än en timme, innan vi kunde få inspektör Gregson
med oss och hunnit fullgöra de lagliga formaliteterna för att
med våld, om så behövdes, kunna intränga i huset. Klockan
var tre kvart på tio, innan vi kommo fram till järnvägsstationen
i London, och halv elva, innan vi fyra stego av på
Beckenhams perrong. En halvtimmes åkning förde oss till The
Myrtles — ett stort, mörkt hus, som låg inne i en trädgård ett
stycke från vägen. Vi skickade bort vagnen och gingo till fots
uppfartsvägen till huset.

»Det är mörkt i alla fönster», anmärkte polisinspektören.
»Det ser ut som om huset vore övergivet.»

»Våra fåglar äro utflugna, boet tomt», sade Holmes.

»Varför säger ni det?»

»En tungt lastad vagn har kört ut under den sista timmen.»

Inspektören skrattade. »Nog såg jag hjulspåren vid skenet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:54:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dacholmes/0477.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free