- Project Runeberg -  Dædalus : Tekniska museets årsbok / 1932 /
74

(1931)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Swedenborgs flygplansprojekt

74

Emme Swedenborg har på många vetenskapens och teknikens
områden framstått som en föregångsman av sällsynt stora mått. Hans
förmåga att intuitivt inse de lagar och krafter, som härska och råda
i naturen, gav honom en klar syn i ting, varom först en senare tid
kunnat fatta innebörden.

Betecknande för Swedenborgs stora vidsynthet även i tekniska
frågor är hans utkast till flygplan år 1716 genom vilket han för
första gången anger vissa principer, som långt senare skulle visa sig
vara de, som förde till flygproblemets lösning. Detta utkast finnes
dels bevarat i form av ett manuskript!), dels ock i en något modifierad
form i en artikel i Dedalus Hyperboreus år 1716 med rubriken »Ut-
kast til en Machine at flyga i Wädret», av N. N.

Tidiga projekt till flygmaskiner hava oftast utgått från en direkt
imitation av fåglarnas sätt att flyga. I denna riktning gick Leonardo
da Vinci på 1500-talet och det är anmärkningsvärt att t. o. m. Lilien-
thal på 1890-talet tänkte sig vid fortsatta arbeten övergå till rörliga
vingar, som skulle drivas av en motor.

Swedenborg däremot anger för första gången ett fast, välvt plan
såsom det egentligen bärande organet framdrivet av en propellerar-
tad anordning. Beträffande den sistnämnda skriver Swedenborg:
»kunde inte skada att vingarne lågo litet snedt bakåt som qvarn-
vingar och gifwa driften dit åt». Som man ser gå hans tankar
snubblande nära propellerns konstruktion, som ju icke är något an-
nat än drivna »qvarnvingar».

Rörande själva flygplanets konstruktion (se bilden sida 10) må
nämnas, att Swedenborg tänkt sig ett sittrum i dess mitt 2 X 3 alnar
i fyrkant, 1 aln djupt, tillverkat av läder, kork eller helst näver på
en stomme av träribbor. Bärplanet borde göras av ett tätt material
så att luften icke kunde passera igenom detsamma. Formen kunde
lämpligen göras oval och planet något välvas. Ett system av två
längsgående vingbalkar samt åtta träribbor, motsvarande en nutida
flygplansvinges spryglar utgjorde bärplanets stomme. I maskinens
tyngdpunkt fästes en nedåt hängande tyngd, avsedd att balansera
planet under flygningen. »Kvarnvingarna» — d. v. s. det rörliga
organet — av linnetyg eller annan väv borde enligt Swedenborg gö-

1) Manus i Linköpings Stiftsbibliotek, innehållande i utkast detsamma, som Sweden-
borgs uppsats i Daedalus Hyperboreus. Jfr den här återgivna bilden på sida 10.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:54:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/daedalus/1932/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free