Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Varmluftsmaskinen
Stirling.
86
Den dubbelverkande ångmaskinen från 1700-talets slut var den
första värmemotor, som med framgång i större utsträckning användes
att driva tyngre maskinella anordningar, särskilt inom textilindu-
strin. Med maskindriftens hjälp utvecklade sig under början av 1800-
talet flera storindustrier, medförande. svår konkurrens för vissa hant-
verksgrenar. En ny uppfattning av kraftproblemet uppstod, då man
insåg betydelsen av att skilja mellan kraft- och arbetsmaskiner. Mus-
kelkraften måste ersättas med maskinkraft även vid arbetsställen med
få arbetare, och dessa skulle därigenom i större utsträckning kunna
ägna sig åt den rent produktiva delen av arbetet.
Men de ångmaskiner, som då byggdes, voro för ett mindre företag
alltför dyra i anskaffning och fordrade kunnig personal för skötseln.
Många avstodo från att använda ångkraft på sng av de vid denna
tid vanliga och förödande pannexplosionerna, vilkas verkningar man
försökte minska genom att placera »ångkitteln» i ett särskilt murat,
slutet rum, som ytterligare fördyrade anläggningen. Därtill kom att
ångmaskinernas verkningsgrad ännu ej översteg 3 procent.
En lättskött och effektiv mindre motor, lämpad efter förhållan-
dena vid de otaliga arbetsställena med små kraftbehov, var alltså
högst önskvärd, och flera konstruktörer ägnade sig också tidigt åt
detta problem. Engelsmannen George Cayley föreslog år 1807 en
varmluftsmaskin, och den skotske prästen Robert Stirling konstrue-
rade år 1816 en sluten sådan, som han förbättrade år 1827, men den
blev dock obeaktad av samtiden trots sina stora förtjänster.
Oberoende av dessa i Sverige föga kända försök hade John Erics-
son (f. 1803, d. 1889) redan vid 20 års ålder en idé till problemets
lösning. Hans mening var att själva eldslågan skulle verka direkt i
ångmaskinens cylinder, varvid luften, som ju redan är i gastillstånd,
skulle vara arbetsmedium i stället för vattenångan, samtidigt som en
dyrbar, svårskött och framför allt farlig ångpanna kunde uteslutas,
och det bränsle sparas, som annars åtgick för ångans framställning.
Är 1823, då John Ericsson arbetade som lantmätare i Norrland,
konstruerade han en sådan maskin, som eldades med träkol och lär
ha haft betydligt större verkningsgrad än samtida ångmaskiner. Idén
innebar i viss mån ett uppslag till en gasmotor, och kanske har den
. unge uppfinnaren haft detta i tankarna, såsom vi senare skola se. In-
tresset för »eldmaskinen» hade nu gripit honom så, att han tog av-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
