Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det svenska järnets världsrykte
68
bliva till skada. Så är det med degelstålet och även med bessemer-
stålet. Het gång i bessemerprocessen ger ett verktygsstål, som blir
skört och ojämnt vid härdningen och vid kallvalsning hårt och knast-
rigt, vilket torde få utom på den höga temperaturens fysiska infly-
tande jämväl tillskrivas en ökad mängd i stålet kvarvarande gaser,
koloxid och väte. En blåsning, vars tackjärn icke är övervarmt från
masugnen och vars gång i konvertern är stadig med jämnt stegrad
temperatur utan reglering med skrottillsats och utan överoxidation
av slaggen med tillhörande utkok ger det bästa stålet. I detta sam-
manhang kan också antecknas, att om tackjärnet av normal analys
är kallt från masugnen och gången är stadig, men kall i konvertern
(blåsningen »nödsatt»), erhålles ett synnerligen gott stål, som visat
sig utmärkt för bergborrar, kolhalt c:a 1.00—1.10 9/o, och även för
borrning i vitt tackjärn, för svarvning av kokillhärdade valsar etc.
Enahanda är förhållandet i den sura martinugnen. Jämviktsförhål-
landena mellan metallbadet och slaggen äro dock här mindre ut-
präglade, badet måste genom en sista operation desoxideras och le-
geras genom metalliska tillsatser, såsom mangan och kisel. Härvid
uppstå reaktioner, som under vissa förhållanden hava ett skadligt in-
flytande på stålets kvalitet. I en väl genomförd bessemerprocess äro
dylika tillsatser obehövliga och skulle, om de användes, sänka stål-
kvaliteten. Vad som gäller martinstålet gäller även i viss mån elektro-
stålet.
Alla de förhållanden, som vid de olika processerna visat sig äga in-
flytande på stålens kvalitet, beaktas numera med ökad skärpa av våra
metallurger, och genom vetenskapliga forskningar söker man att yt-
terligare klarlägga de grundvalar, på vilka stålframställningen bör
vila. Om man under detta arbete måste ställa på avskrivning en del
av tidigare rådande uppfattningar om exempelvis slig, briketters och
sinters dåliga inverkan på tackjärnets och därmed stålets kvalitet, så
får den ansvarige driftsmetallurgen å andra sidan icke giva åt stål-
tillverkningen en uteslutande karaktär av enbart apotekeri, så länge
icke vetenskapen på ett fullt vederhäftigt sätt lyckats klarlägga det
innersta i kvalitetspörsmålet. Man får sålunda exempelvis icke tro,
att man kan göra en förstklassig råskeneprodukt genom att i lancas-
hirehärden blanda ett grått tackjärn med vitt av kokkaraktär till en
genomsnittsanalys, sammanfallande med den hos ett ensartat för än-
damålet fullt dugligt tackjärn. Vid provningen hos en Sheffield-degel-
stålstillverkare har den förra blandningen givit en rödskör, minder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
