- Project Runeberg -  Dædalus : Tekniska museets årsbok / 1934 /
53

(1931)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Arbets- och disciplinförhållanden vid Rörstrand

katekes» säkerligen skulle varit av stor disciplinär betydelse och i varje
fall förenklat de nu ofta förekommande processerna inför hallrätten.
Såsom exempel på dessa konflikter må här följande fall i korthet
omtalas.

Den 20 mars 1740 stod gesällen G. J. Max inför hallrätteri, stämd
av bruksdirektionen för »sidevördnad, uppstudsighet och annor oro-
lighet». Sekreterare Petter Diurman anförde, »att, när han å direk-
tionens vägnar varit ute vid en förrättning uppå fabriken och ibland
annan felaktighet och ovulighet hos gesällen Max befunnit honom,
utom dess mästares lov, ha förfärdigat och bränna låtit 4 st. snushorn,
hade M., då D. honom detta förehållit, slagit näven upp i vädret,
vist åtskilliga föraktelige miner och åthävor, sprungit ut på dörren
och efter en stund åter inkommit och frågat D., om M. eller dess kam-
rater vore hundsvåtter, och då D. svarat, att enär han arbetar som
en hundsvått, så vore han en hundsvått, så skall M. med mycken järv-
het sig emot D. uppfört, så att han blivit nödsakad låta föra M. ut,
då M. med stockar och stenar slagit i väggen, svurit och brukat åt-
skilliga expressioner, dem D. ej så väl kunnat höra».

Max erkände, att han utan lov förfärdigat snushornen, men då han
på förfrågan hos bokhållaren om deras pris fått till svar, att de kos-
tade en dlr kmt stycket, hade han ej velat giva så mycket, anseende
själv att de ej voro mera värda än 2 styver. På M:s anhållan hos D.
att få hornen till skänks hade D. svarat »Ni skänker intet fabriken
något, så har fabriken ej heller orsak att skänka något åt Eder». D.
skulle härvid sagt, att »den som vill se fyllbyttor, lathundar och
hundsvåtter, så må han komma ut till porcellainsbruket», varpå M.
gått in och frågat, om han och hans kamrater vore hundsvåtter.
M. visste ej heller, att D. uppå direktionens vägnar varit utskickad
och således deras förman, framfarandes uti åtskillige otidigheter och
djärvheter inför rätten, sägande sig icke göra något gott, om det ock
skulle kosta hans liv, med mindre han får rätt på (mot) fabriken.

Ett vittne berättade, att »när Max kommit upp i målarestugan,
hade han sagt, att D. kallat dem allesammans för hundsvåtter, och
att om D. komme hit upp och överfaller mig här, som han gjorde vid
brännugnen, så skall jag visa honom dörren, såsom han viste mig dör-
ren». Andra vittnen omtalade, att D. förmanat M. med orden: »ja,
ja min gosse», då M. svarat: »jag är ingen gosse; tag mig fan, om jag
det är!», varpå han gått ut, sprungit kringom ugnen och slagit med
stenar i väggen och ropat.

Disciplin-
förhållanden.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:55:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/daedalus/1934/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free