Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Meddelanden och frågor
Jonas Wenströms-
utställningen 1933.
102
Omkring år 1920 donerade Jonas Wenströms släktingar till Aseas museum
ett antal brev, anteckningsböcker, ritningar och andra dokument av och om ho-
nom, att under namn av Jonas Wenströms Handlingar för all framtid bevaras
på museet. Som ett led i firandet av sitt so-årsjubileum år 1933 anordnade Asea
under 5 veckors tid en utställning av dessa handlingar i en för ändamålet syn-
nerligen lämplig lokal i den senaste nybyggnaden i Västerås, där utställningen
besågs av c:a 1000 personer. Då denna utställning gav en intressant bild av den
märklige uppfinnarens liv och gärning, skall i korthet redogöras för utställnin-
gens innehåll och i anslutning därtill sägas några ord om Jonas Wenströms verk-
samhet.
Sedan Jonas Wenström år 1875 avlagt studentexamen vid Karolinska Läro-
verket i Orebro, vistades han ett antal år vid universitetet i Uppsala samt se-
nare i Kristiania, där han år 1880 avlade en filosofisk examen i naturvetenskap-
liga ämnen. Från denna studietid härstamma ett stort antal brev, skrivna till fa-
dern, ingeniör Wilhelm Wenström, en på sin tid mycket ansedd konstruktör på
det mekaniska området och för övrigt omnämnd i Daedalus av år 1932 i sam-
band med John Ericssons varmluftsmaskin. De första kända breven behandla
allmänna elektrotekniska spörsmål, men mycket tidigt kommer Jonas Wen-
ström in på den dynamoelektriska maskinen, och omkring år 1879—380 följer
det ena förslaget efter det andra. En av de första konstruktionerna, som han
illustrerar med en blyertsteckning, gäller en unipolarmaskin med två seriekopp-
lade kopparskivor, en apparat som Wenström kallade »eterpumpen».
I denna tidigare korrespondens behandlas en konstruktion, som torde vara
särskilt värd uppmärksamhet. I några brev från 1878—79 kommer Jonas Wen-
ström med ett förslag till gyroskopkompass, som han benämner »oceanvisaren»
eller »skeppsledaren». Den i brevet gjorda beskrivningen, som ansluter sig till
en med stor precision utförd blyertsritning, visar, att Wenström hade fullt klart
för sig, hur apparaten skulle fungera, men det hela strandade säkerligen på från-
varon av lämpliga drivmotorer. I detta samband gör Wenström en stilla re-
flexion: »Månne ej rullningen på ett fartyg skulle kunna minskas genom att
sätta roterande svänghjul i dess botten». Båda dessa förslag ha som bekant bli-
vit förverkligade först på de senaste åren.
Är 1879 lyckades Edison framställa sin första användbara glödlampa. Wen-
ström hade länge funderat på detta problem och behandlat detsamma i korres-
pondenten med sin fader, och han trodde sig ha funnit en lösning, som gick ut på
att bringa mycket tunna kolband i glödning med tillhjälp av elektrisk ström.
Den primitiva utrustning, som stod Jonas Wenström till buds, gjorde emellertid,
att han icke kom någon vart med sina försök utan blev ohjälpligt efter, vilket
grämde honom i hög grad. I en liten uppsats, som troligen icke varit publicerad,
men som tydligen haft till uppgift att liksom fastslå hans pioniärarbete på detta
område, skriver Wenström:
»Af det föregående kan man inse med huru blandade känslor jag skulle mot-
taga underrättelsen om Edisons senaste uppfinning. Visserligen var det gläd-
jande att erfara att min tanke att använda kolremsor verkligen var utförbar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
