Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slip- och skurkvarnar
382
ledes filas af själfwa stenen, innan han blir slätt skurad, och består af ler- eller
kalckagtig Materia. Dette skurler nyttjas allmänt till murning: tål väl elden i
Spislar; Men skjöljes bort på yttra sidan av murar, som äro blottställdte för
starkt rägn.»
Skurverk av detta slag eller »hästvandringar» hava tydligen under
flera hundra år av ölänningarna använts för stenslipningen och ännu
i våra dagar hava de varit i drift. Den sista hästvandringen för sten-
slipning, vilken ägdes av en lantbrukare Olof Nilson i Föra på norra
Oland, nedlades med ägarens bortgång år 1924. Märkligt är, att ej
enbart slipningen utan även stenplattornas tillhuggning och kantning
enligt uppgifter i den samtida litteraturen”) sköttes mest av kvinnor,
medan manfolket var ute med sina skutor och sålde golvstenarna och
andra produkter. Golvstenarnas dimensioner voro redan så tidigt
som i slutet av 1600-talet fastställda, vilket tyder på att ett visst sam-
arbete existerade mellan de öländska tillverkarna och att dessa ganska
tidigt hade hunnit långt med det som i dag kallas standardisering.
Man hade tre olika sorters slipade golvstenar: »skuralnar» mätande
3/4 aln i kvadrat, »kronalnar» med en hel aln och »finnar» med 1/2
aln i kvadrat”). Vidare var tjockleken för »blockstenen», som var
avsedd för fästnings-, kyrko- och husbyggnader, fastställd till 12—16
tum och »cordonsten» till 4—5 tum. Dylika bestämmelser under-
lättade naturligtvis varans avsättning, men de försvårade å andra
sidan tillverkningen, då stenbrytarna ju blevo tvungna att i sten-
brottet hålla sig till vissa lager och därför fingo lämna massor av
sten, vilken var obrukbar för den ena eller andra tillverkningen på
grund av otillräcklig tjocklek eller, när det gällde stenflisor, på grund
av för litet format. På så sätt uppstodo de låga, kilometerlånga sten-
brotten, vilka ännu i dag äro synliga längs landsvägen t. ex. mellan
Glömminge och Borgholm. Där är hela alvaret och landborgen över-
sållad av massor av bruten sten och avfall (»skärv»), vilka vittna om
att driften faktiskt kvävts av avfallet och brytningen planlöst gått
fram Över de annars vackra trakterna och förstört naturen, så att den
i alla tider förblir ingenting annat än en stenöken.
Utvecklingen står aldrig stilla, när det gäller maskiner, därför att
människan aldrig är nöjd med även goda resultat, i synnerhet sedan
hon fått lära sig uppskatta maskinens betydelse när det vid kampen
om marknader och avsättningsmöjligheter gäller att öka och förbil-
7) J. C. Linnerhjelm: Resor i Sverige. 1806. II. sid. 131.
3) M. Wallin: Dissertatio de Oelandia. 1703.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
