Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slip- och skurkvarnar
84
rade anläggningar av ganska stora dimensioner, bestående av en tim-
rad underdel med ett vridbart huvud med vingar. En ring av slipade
stenar i bottnen och små vallar av avfallsmassa runt densamma vitt-
nar om den verksamhet, vilken med dessa tingestar bedrivits. Här
hava vi således de sista vinddrivna slip- eller skurkvarnar, varav en-
dast ett fåtal — en eller två — (bild 3) ännu äro i bruk, medan de
övriga stå kvar i sitt förfallna skick, tills väder och vind hava gjort
slut på dem.
Som den holländska väderkvarnen, efter vars princip den är konstruerad,
(sid. 78),”) består en dylik skurkvarn av en faststående underdel, vilken i detta
fall endast är ihoptimrad av 9” grova timmerstockar (t), vilka stå på små funda-
ment (u) — vanligtvis tjocka stenplattor — och en på en vridbana (b) vridbar,
täckt överdel. Denna bär de på en snett liggande axel (»gångåsen») (c) sittande
vingarna, vilka som alla kvarnvingar kunna klädas med »segel», och inhyser
drivanordningen, vilken består av ett på samma axel som vingarna sittande
kuggdrev (f), kallad »trillvalen», och en kuggkrans (g). Denne är fastsatt på den
vertikala spindeln (q), vilken bär 4 stycken horisontella armar (v), och på dessa
hänga i öglor på krokar de s. k. stenfästen (»tjuga») (j) — i detta fall små trä-
kors, på vilka stenarna, som skola slipas, äro fastklämda. Stenarna släpas genom
spindelns rörelse ikring på en ring av stenar, vilka samtidigt slipas. Vatten och
fin sand tillsättes såsom slipmassa.
Igångsättningen och driften av skurkvarnen försiggår på följande sätt. Med
hjälp av vridanordningen (h, ö, ä), vilken i form av en stege, är fastsatt på
kvarnens överdel och på marken går på ett litet hjul (m), vrides överdelen så
att vingarna komma mot vinden. Därpå lossas bromsinrättningen, vilken genom
ett hävstångsystem (p, d, 1, o, z) verkar på ett över en bromsskiva (e) gående
bromsband (k) och vid kvarnens stillestånd är tilldragen, varefter vingarna ge-
nom vindens kraft komma igång och sätta axeln med kuggdrevet (f) i rörelse.
Drevet verkar på kuggkransen (g) och den i dess centrum fastsittande spindeln
(q), vars nedre ända går med en järndubb i en i marken nedbäddad och fast-
kilad tjock stenskiva. De på spindeln fastsittande armarna (v) komma i horison-
tell rörelse och föra de på stenfästen (j) fastkilade stenarna (i) runt på slipbanan.
I föreliggande fall äro stenarna i slipbanan anordnade i 2 ringar med resp. 34
och 24 stenar, vilka slipas genom 6 stycken roterande stenar. Slipningen av de
i ringarna nedlagda stenarna brukade taga 60—80 timmar i anspråk. Slipnings-
tiden var naturligtvis beroende dels av vindstyrkan, dels av materialets hårdhet.
Slipningen av de på ringarna löpande stenarna gick däremot mycket fortare och
under de 60—380 timmar, under vilka ringarnas stenar bearbetades, hunno om-
kring 60 stycken av dessa löpande stenar bliva slipade och fingo efter hand ut-
bytas under gången.
Ett dylikt vinddrivet skurverk hade naturligtvis en mycket större
tillverkningsförmåga än de gamla slipverken med hästvandring. Hos
kvarnen känner man emellertid igen arbetsprincipen, vilken är den-
samma som hos det gamla av hästar drivna slipverket.
Det är självklart, att den ovan beskrivna och uppmätta skurkvar-
nen icke kan anses vara en allmänt använd typ, utan dessa skurverk
2) Enligt uppmätning av ingeniör A. Gustafsson, Persnäs, Oland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
