Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vaskguld
60
ningen» samt en »Seiffenwascher från Böhmen» för att i Sverige ut-
föra guldletning. Hjärne hyste emellertid föga förhoppning att »gull-
malm skulle kunna påfinnas så långt i kalla Norden, ehuruväl man
ett och annat (i den vägen) för visst och sannt föregifvit», såsom han
i tryck uttalade år 1694. Han kände väl till, att vi hade svart sand
i Nordlanden, sådan som utomlands plägade vara guldförande, men
hos oss bestode den endast av »blåtta järn, som af magneten uppdra-
ges». 1700-talets svenska mineraloger och bergsmän bestrida att köl-
den i Norden skulle vara ett hinder för möjligheten av guld. Det be-
gränsade utrymmet förbjuder mig dock att referera deras motivering
eller överhuvud i detalj följa ämnet i litteraturen. Att ännu 1788 be-
rättelser om vaskguld voro i svang och intresserade allmänheten, för-
står man av ett varnande uttalande i Sven Rinmans Bergverkslexikon,
vari den mångerfarne bergsmannen, efter ett omnämnande av att »i
forntiden mycket varit talt och skrifvet om gyldisk sand i vårt kära
fädernesland>», avråder sina landsmän från att riskera stora kostnader
på något så ovisst. Enligt hans förståndiga mening bjöde klokheten att
gå fram med små försök och se sig väl före, innan större offer gjordes.
Om beroende på denna varning eller av andra skäl vet jag icke,
men det blir sedan mycket länge tyst kring vaskguldet i Sverige. Det
var först de ovannämnda finska fynden på 1870-talet, som föran-
ledde igångsättande av allvarliga undersökningar även hos oss. Dock
skola redan omkring år 1860 några ryska guldletare utfört försöks-
vaskningar i vattendragen norr om Gällivare. Att de därvid lyckats
finna guld bör ingalunda anses osannolikt. I en tidningsnotis säges
till och med, att de på några veckor utvaskat 5 skålpund guld och
något platina. Den som hos oss uppmärksamt följde de några år se-
nare gjorda upptäckterna i Norge och Finland var framför allt pro-
fessor A. E. Nordenskiöld, och på hans initiativ anordnades år 1878
på Sveriges Geologiska Undersöknings och Kungl. Vetenskapsaka-
demiens bekostnad en ganska grundlig undersökning inom vissa av
de norrländska floddalarna. Uppdraget gavs åt sedermera statsgeolo-
gen dr Fr. Svenonius, vars utförliga redogörelse är i manuskript -be-
varad. Han hade i första hand att taga kännedom om guldvaskningen
m. m. vid Ivalojokki i norra Finland, dit han begav sig sjövägen över
Vadsö och Enare träsk. Här anställde han en kunnig guldvaskare,
den finske sergeanten J. Lång som biträde för den fortsatta resan ge-
nom svenska Lappmarken, dit färden ställdes rakt igenom ödemar-
kerna. Under juli och augusti månader utfördes därefter hundratals
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
