- Project Runeberg -  Dædalus : Tekniska museets årsbok / 1936 /
75

(1931)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gjutjärnshällar

Genom dessa notiser ha vi sålunda fått en antydan om verksam-
heten vid S:t Ann&e masugn under 1590-talet. Även om de ha varit
sparsamma, torde vi ha kunnat finna, att denna masugn haft den led-
ning och de resurser, att den får anses ha varit kapabel att utföra så-
dant gjutgods, som fondhällen i Rijksmuseum i Amsterdam represente-
rar. Åtminstone två av järnindustriens ledare i Nyköping, gjutaren
Vincent och »järndragaren» Wellam de Besche, voro inkallade från
järnproducerande länder, och båda visste säkert, att dylika fondhällar
voro kuranta varor i Holland. Mellan Nyköping och städerna vid
nedre Rhen funnos på den tiden även direkt seglation. Även hertigen
själv synes ha utrustat fartyg för att deltaga i detta handelsutbyte.

Genom vad som här förebragts ha naturligen inga avgörande bevis
presterats, att fondhällen i Rijksmuseum i Amsterdam, säkerligen den
äldsta bevarade gjutjärnsplatta, som tillverkats i Sverige, tillhört Ny-
köpingindustriens produkter, men rätt så många sannolikhetsskäl
torde likväl ha anförts som tala för en dylik åsikt.

Med förbigående av tillverkningen av ugnshällar i Småland och
vid det värmländska bruket Rämen under 1600- och 1700-talen skall
nedan lämnas några data om ett av de få bruk utanför nämnda land-
skap, vid vilket järnugnar framställts. Detta var Ljusnedals bruk
i Tännäs socken i Härjedalen, således mycket avlägset beläget och
med stora transportsvårigheter för sådana produkter, som ej kunde
avsättas i hemorten. Under förra hälften av 1700-talet hade man på
några platser i Härjedalen funnit god kopparmalm. Ett kopparverk
anlades vid Ljusnedal. Som delägare i detta finner man bland andra

även brukspatronen Petter Strandberg vid Salberget. Kopparbruket

bar sig emellertid icke i längden, utan fick lov att nedläggas. Detal-
jerna i brukets öden under denna period kan den intresserade finna
1 en uppsats av Olov Jansson i Svenska Turistföreningens Ärsbok för
år 1931 och kunna därför här förbigås.

Är 1757 förklara Petter Strandberg och hans medintressenter, att
de ej längre vilja driva bruket utan försälja sina andelar till Petter
Strandbergs son Johan Henrik Strandberg. Det går ej bättre för
denne med koppardriften än för hans föregångare. Men sedan han i
trakten funnit god järnmalm på flera ställen, bygger han åren 1762
—63 en masugn på det gamla brukets plats, och en stångjärnsham-
mare. Här tillverkades sedan huvudsakligen spik, plogfjölar, plog-
billar och slipstensåsar, men de vackraste minnena från denna period

6

Ljusnedals bruk.

5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:56:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/daedalus/1936/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free