- Project Runeberg -  Dædalus : Tekniska museets årsbok / 1936 /
76

(1931)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

| Gjutjärnshällar

76

finner man — säger brukets biograf — än i dag i snart sagt varje
gård i västra Härjedalen, nämligen de gamla järnugnarna. Bruket
har gjutit såväl envåningsugnar som sådana i två etager. Ett på lång-
sidehällarna ofta återkommande motiv är en lapp, som åker akja,
ett annat blomsterrankor. Tvåetageugnarnas överdel är en portik, i
sina huvuddrag släkt med de norska och värmländska järn och
järnkakelugnarnas, ornamentiken är däremot olika. Formsnidarens
namn känner man. Det var en i orten bosatt konsthantverkare, scha-
tullmakaren Jöns Ljungberg. Bruket tog sålunda i sin tjänst den lo-
kala konstfärdigheten och satte som sitt mål att bland annat fylla
traktens behov av passande eldstäder.

Efter Johan Henrik Strandbergs död år 1764 gifte hans änka
Kristina Hansdotter Busk om sig med Nils Södergren, som snart nog
blev ägare till största delen av Ljusnedals bruk. Under hans tid och
ända in på 1870-talet fortsatte järnbruket sin verksamhet, men till-
verkningen av järnugnar synes ej ha fortsatt så långt in på 1800-talet.

Då man aldrig i Småland gjutit järnugnar i två eller flera etager,
torde man väl få anse förekomsten av sådana järnugnar inom Ljus-
nedals produktion som ett norskt inslag. Eljest är bruket närmast
befryndat med den småländska brukstraditionen. Några uppgifter
om Johan Henrik Strandbergs släktförbindelser torde visa detta.

Hans far, den redan ovan omnämnde Petter Strandberg, som var
född i Jämtland år 1690, tog sig namnet Strandberg efter sin moders
andre man, kopparslagaren Anders Strandberg i Falun. Som ägare
till några lotter i Sala silvergruva synes han största delen av sitt liv
ha varit bosatt i eller utanför Sala. Han bar titeln direktör eller
bruksdirektör, en titel, vars innebörd jag ej lyckats utröna. Utom
lotter i Sala och Ljusnedal har han ägt ett kopparverk i Norberg och
arrenderat Grönsinka bruk i Gästrikland på gränsen till Dalarna.

Utom dessa hade han emellertid redan år 1736 köpt andelar i ett
småländskt järnbruk, Stenfors på Bråkens mark i Tingsås socken.
Senare utvidgade han sina småländska intressen genom förvärvet
av Ormo bruk, dit redan tillverkningen från Ekefors bruk förflyt-
tats, I Sandsjö socken. Vid Ormo anlades ett gjuteri år 1746.

Petter Strandberg hade med sin hustru, dotter till rådmannen i
Strängnäs, Mattias Westring, flera barn. Den äldsta dottern Sara
Kajsa, född år 1713, gifte sig med Pehr Högberg och blev svärmor till
brukspatron Johan Paul Strömbeck, f. 1725 d. 1795, på Valbo i
Gästrikland. Dottern Christina, f. 1716, blev år 1736 gift med bruks-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:56:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/daedalus/1936/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free