Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ångtekniken efter James Watt
mogen för deras realiserande. Ängturbinen fordrade nämligen, för
att kunna arbeta ekonomiskt, högt varvantal och stor tillverknings-
precision. Svensken de Laval och engelsmannen Parsons voro de båda
geniala pionjärer, vilka på 1880-talet skapade den industriella ång-
turbinen. De Laval gick in för aktionsturbinen, Parsons för reaktions-
turbinen. De Laval nyttiggjorde det höga varvantalet genom ned-
växling med kuggväxel till för direktkoppling med elektriska gene-
ratorer, pumpar m. m. användbara varvantal. Han gick här in för
djärva konstruktionselement, vilka allt fortfarande utgöra lysande
förebilder på dessa områden. Parsons lyckades reducera turbinens
varvantal genom ångans successiva expansion och kunde på så sätt di-
rektkoppla turbinen med den drivna axeln. Bland nyare namn på
ångturbinområdet må här endast nämnas svenskarna Birger och
Fredrik Ljungström, som konstruerade den berömda dubbelrotations-
turbinen.
Ängturbinens rent av stormande utveckling under 1900-talets första
två årtionden satte sin prägel ej blott på ångtekniken, utan på hela
maskintekniken. Den ena ångturbindrivna kraftcentralen byggdes
efter den andra och ångturbindrivna fartyg löpte av staplarna i rask
följd. Kolvångmaskinen ställdes allt mer på avskrivning. Ängpannan
har alltid arbetat sig fram med en viss eftersläpning i förhållande till
ångmotorn. Så var det under hela 1800-talet, så var det även under
1900-talets två första decennier. Under de sista 15 åren, då ångtur-
binens utveckling kommit in i något lugnare banor, ha krafterna så
att säga frigjorts och kunnat koncentrera sig på pannans rationella
utformande, såväl för normala som för högsta tryck. Jag har tidigare
erinrat om stormlöpare på 1820- och 1840-talen. Gustaf de Laval var
på 1890-talet en sådan stormlöpare även på pannområdet. Han kon-
struerade ångpannor till nyssnämnda aktionsturbin för ända till 220
at tryck, vilka pannor visserligen ej nådde över experimentstadiet,
men likväl verkat inspirerande på senare konstruktörer. Utvecklingen
under detta århundrade har gått försiktigare fram. Jag kan här en-
dast nämna namnen på några konstruktörer av högtryckspannor:
svensken Viktor Blomquist, engelsmannen Benson, tysken Loeffler
m. fl. Ännu större arbete än på högtryckspannområdet har under det
sista århundradet nedlagts på ångpannans koncentrering till mindre
dimensioner och lägre kostnader per ton genererad ånga. Detta har
lyckats genom luftförvärmning, starkt bestrålade förbränningsrum,
ökades strömningshastigheter och på senaste åren genom tvångscirku- 123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
