Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Meddelanden och frågor
I Tekniska Museets samlingar finnes en med ånga driven brandspruta (inv.
nr 12. 736) av amerikansk tillverkning, vilken efter allt att döma varit förebilden
för den industriella tillverkningen av ångsprutor som upptogs vid Ljusne Meka-
niska Verkstad i Hälsingland under 1870-talet.
Bilden å sid. 109 visar en ångspruta, konstruerad av John Ericsson 1829. Härom
skriver Gustaf Lindwall i en nyligen utkommen biografi!) »Den Ericssonska
ångsprutan blev förebilden till senare tiders eldsläckningsmaskiner; vi hava
därför alla skäl att betrakta John Ericsson som den verklige uppfinnaren av
ångsprutan». Denna spruta hade en kapacitet av c:a 675 liter vatten i minuten,
men Ericsson gjorde förbättringar på sin spruta och i Amerika erhöll han år
1840 en belöning i form av en guldmedalj från Mekaniska Institutet i New York
för en ångspruta med en kapacitet av nära 1.500 liter per minut till 105 fots
höjd.?) Fem ångsprutor utgjorde resultatet av Ericsson och hans kompanjon
Braithwaites försök som sprutfabrikanter. Det dröjde ända till 30 år därefter
innan tillverkningen av ångsprutor upptogs på nytt av den engelska firman
Shand, Mason & Co. i London. I början av 1860-talet hade intresset för och be-
hovet av denna nya maskinprodukt stigit i så hög grad, att man anordnade en
pristävlan för att få fram den mest effektiva sprutan. Segrare i denna tävlan
blev Shand, Mason & Co. Tävlingen hölls i det nyligen nedbrunna Kristall-
palatset i London år 1863.
Ängsprutan kom till Sverige 1862 och Ahlström skriver härom 1 sitt tidigare
citerade arbete. » Till Sverige (Göteborg) infördes från England den första ång-
sprutan (1862); men redan till våren 1861 hade vid Robertsons Verkstad i Gö-
teborg förfärdigats en af svensk man, C. O. Westlund, konstruerad ångspruta?),
om vilken Göteborgsposten lemnade följande underrättelse: genom ett 7/8” strål-
rör kastades en stråle 70 å 80 fot, men detta utvisar ej sprutans verkliga förmåga,
ty försöket gjordes under ofullkomliga förhållanden». Westlund lär ha fått sin
spruta att nå upp till en kapacitet av 1.000 liter vatten i minuten till 150 fots
höjd.
Den till museet av Ljusne-Woxna A.-B. skänkta ångsprutan, vars utseende i
stort sett framgår av bilden å sid. 109, är av den amerikanska firman B. S. Nichols
& Sons tillverkning. Sprutans kapacitet var 1810 liter per minut, vilket betyd-
ligt överstiger tidigare ångsprutekonstruktioner. Den maskindrivna sprutan hade
ett väsentligt övertag över den med handkraft drivna sprutan, enär en med 12
till 14 fullvuxna karlar bemannad spruta endast kunde pumpa 200 liter per
minut. Dock blev ångsprutan ej så allmänt utbredd som man kunde ha väntat.
En av de mest bidragande orsakerna härtill var troligtvis dess höga pris. Ljusnes
spruta nr 5 kostade t. ex. år 1878 16,400 kr. I en annons från 1870-talets senare
år meddelas att Ljusnes största ångspruta kunde leverera 3,100 liter per minut.
Flodångsprutor med en kapacitet av ända till 5,000 liter upptogs även bland
1) Lindwall, Gustaf. Ingeniören vid Beach Street, Stockholm 1937.
2) Ahlström, Carl N. Handbok i Eldsläcknings- och Brandförsäkringsväsendet, Stock-
holm 1879.
3) Om denna uppgift är riktig har ej kunnat kontrolleras, men efterforskningar efter
sprutan ha igångsatts.
Notis om ångsprutor.
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
