Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tornur från Stjärnsund
56
O ver Maria församling gick den 19. juli 1759 en svår brand. Elden
hade brutit ut vid Besvärsbacken uppe på Brännkyrkogatan och kas-
tade sig med vindens hjälp över kvarter efter kvarter ända ned mot
Stadsgården. »Inom halvannan timme satt elden i Maria Magdalena
kyrkotorn, vilken härliga kyrka nu ligger i aska», berättar en sam-
tida. Kyrkan började dock snart åter resa sig ur de svartnade mu-
rarna, och pingstdagen 1763 stod den färdig för invigningsguds-
tjänsten. Men pengar saknades då ännu till någon ersättning för den
pompösa tornspiran, som utgjort ett så vackert inslag i söder-
silhuetten. Tornet fick stå med en enkel huv ända fram till 1820-talet.
Ett nytt tornur i stället för det gamla, som förstörts, ansåg man
dock nödvändigt. De offentliga uren hade sin stora betydelse för det
borgerliga livet, för handel och hantverk. En församlingsbo, kommer-
serådet Henrik Steinhausen, skänkte en summa av 7.000 daler kmt.
för anskaffandet av ett tornur!). Vid kyrkorådets sammankomst i
januari 1764 tog kyrkoherden upp frågan, och en av rådets medlem-
mar, krigsrådet Ludvig Manderström (1691—1780), åtog sig att be-
ställa ett tornur från Stjärnsunds bruk. Varför just från Stjärnsund,
frågar man sig. Det är troligt, att det främsta skälet var, att Man-
derstöm var släkt med bruksherrarna där. Han var nämligen gift med
en dotter till Christopher Polhem. Den som nu undertecknade kon-
traktet var Reinhold G. Rickersköld (1726—1787), son till en an-
nan av Polhems döttrar. Såvitt jag vet är detta det enda tornur i
Stockholm, som tillverkats vid Stjärnsund. Uret i Jakobs kyrka hade
dock ett par årtionden tidigare (1737) tillverkats av Västeråsurma-
karen Georg Berglin?), som fått sin skolning vid Stjärnsund. Det
vanliga var annars, att Stockholmshantverkare förfärdigade stadens
tornur. Liksom man i Tyskland redan på 1500-talet skilde mellan
Gross-Uhrmacher och Klein-Uhrmacher, omtalas även i Stockholm
(1690) att »twänne slagz Uhrmakare finnas, stora och små Uhrma-
kare, och der nödigheeten erfordrade stoora Uhr förfärdigas skulle,
läre dhe eij uthan tilhiälp och anlijtning sådana förfärdiga kunna».?)
1) Samtliga uppgifter om urets anskaffning, uppsättning, reparation o. d. äro hämtade
ur Maria kyrkas huvudböcker och Maria församlings kyrkorådsprotokoll. Stockholms
stadsarkiv (tiden före 1830) och Maria Kyrkoarkiv.
2) Sveriges kyrkor: Stockholm, bd IV, h. 2, s. 415, samt Sidenbladh: Urmakare i
Sverige under äldre tider, s. 27.
3) RA. Stockholms stads acta, 27.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
