Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tornur från Stjärnsund
Urverkets stativ (eller bottnar)!0) är sammansatt av ett flertal band-
järnstycken med genomskärning ungefär 85 X20 mm (3/, tum 3!/2
tum). Hopfogningen av dessa sker så, att en del stycken ha tappar,
som gå genom de andra och kilas på yttersidan. Stativets yttre mått
äro 155 X141X 84,5 cm. De olika styckena äro på tillverkningsorten
märkta vid fogningsställena genom olika antal instansade streck eller
punkter. Detta av samma orsak som ett timmerhus märkes, när det
rives ned för att sättas upp på annan plats. Ett järnstativ som detta
finna vi på nästan alla äldre tornur, till och med ur från 1300-talet
(t. ex. från katedralerna i Wells och Salisbury i England) äro mon-
terade i dylika järnskelett!!). Ett primitivare slag av stativ finna vi
emellertid på ett par andra ställen i England, nämligen i katedralen i
Peterborough (1320) och i slottet Rushan på ön Man (1597), där
uren äro monterade i träställningar. Det är först 1800-talets tekniska
förbättringar, som möjliggjort en reducering av urens omfång och en
förenkling av stativet. Särskilt ha de horisontella uren d. v. s. ur, vid
vilka hjulen icke ligga vertikalt över varandra utan horisontellt vid
sidan av varandra medfört en dylik förenkling. Dessa ur förekomma
sporadiskt redan under 1700-talet (1769 på slottet i Versailles).
I stativets fyra mellersta stolpar (lagerbockarna) löpa bommarnas
tappar. Här finna vi dels att tapphålen äro utfodrade med mässing,
dels att tapparna vila på rörliga runda trissor, båda inrättningarna
för att hindra friktion och nötning mot smidesjärnet. Det förra före-
kom även på fickur och rumsur och rubinerna i våra fickur äro ingen-
ting annat än ett dylikt, om än mycket hårdare, lagermaterial. Rul-
larna äro dock ovanligare och äro ej tänkbara på andra än tornur.
Vid diskussionen om Stjärnsundsurens teknik måste man alltid tänka
sig, att så gott som varje detalj, även om den är utförd vid 1700-talets
slut, går tillbaka på Christopher Polhems uträkningar och anvisnin-
gar. Ur en av hans handskrifter (daterad 1726)!?) hämta vi hans tan-
kar om tornur. Han säger där, att det största felet i allmänhet är »de
swåra sammangnidningar i axlar och drif medelst många puncta con-
tactus af ohärdat järn, jämwähl af den myckna smörgning, som på-
20) Nomenklaturen är inom urmakerihantverket mycket vacklande. De benämningar,
som här använts, ha vid diskussion med läraren vid Stockholms stads urmakareskola,
Bernhard Wergeman, framkommit som de enklaste och för fackmannen naturligaste.
11) Samtliga uppgifter om utländska tornur äro hämtade ur Ungerer, A.: Les horloges
astronomiques et monumentales. Strasbourg 1931.
12) KB. Handskrift: x 264 a.
Konstruktions-
detaljer.
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
