Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Martin von Wahrendorff
Kanonkonstruk-
tioner.
P2
hade han haft tillfälle att skaffa sig goda förbindelser och bekant-
skaper både inom- och utomlands.
Är 1837 vistades Wahrendorff några månader i S:t Petersburg
för att underhandla om en leverans av kanoner. Han kom då i till-
fälle att bedriva studier i kanontillverkning. Den ryska regeringen
hade anställt en engelsk officer, vars uppgift var att försöka fram-
ställa en användbar bakladdningskanon. För detta ändamål hade han
en hel verkstad till sin disposition. Emellertid visade sig försöken
aldrig riktigt lyckade. Problemet var ingalunda nytt; kraven på möj-
ligheten att kunna ladda kanoner bakifrån hade för länge sedan
uppstått och provisoriska lösningar hade också uppnåtts redan så
tidigt som under 1400-talet. Utvecklingen hade dock icke gått med
tillfredsställande hastighet, och man använde fortfarande så gott som
uteslutande framladdningskanoner.
Efter hemkomsten från Ryssland beslöt Wahrendorff gripa sig an
det gamla problemet att konstruera en verkligt tillförlitlig bakladd-
ningskanontyp och genast sattes arbetet med stor entusiasm igång.
Härvidlag hade han säkerligen en duktig och intresserad medhjäl-
pare i sin arbetschef Moberg, som var en mycket mångkunnig man.
Han har karaktäriserats som polyhistor. Framförallt hade han stora
mekaniska anlag och färdigheter. Till sin meritlista kunde Moberg
räkna uppförandet av Riddarholmskyrkans vid Äker gjutna mäk-
tiga tornspira samt konstruktionen av en oscillerande ångmaskin. Sin
utbildning hade Moberg fått hos den berömde Samuel Owen vid
dennes verkstad i Stockholm.
Redan 1837 kunde det första patentet på den första användbara
bakladdningskanonen uttagas. Den nya kanontypen var helt genom-
borrad och hade baktill en mekanism, bestående av en gjutjärnscy-
linder, som med mycket ringa spelrum utfyllde bakre delen av lop-
pet. Cylindern var försedd med ett skaft, på vilket en skruvmutter
kunde sättas fast. Laddningen placerades i loppet framför cylindern,
vilken fasthölls av en rätvinklig kil, som insköts från sidan av röret.
Skruvmuttern drogs åt och fasthöll då en stötbotten, tack vare att
skaftet hölls i läge av kilen.
Det svåraste problemet var att få mekanismen så tätt åtslutande,
att icke krutrök trängde ut baktill. Efter många funderingar lyckades
det med hjälp av Mobergs uppfinnareförmåga att konstruera en järn-
ring, som applicerades på cylindern och som vid skottets avbrinnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
