Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Martin von Wahrendorff
sig med lavetten. Han opponerar mot denna idéstöld och framhåller
sin förvåning över att Engström understötts av svenska officerare. Då
Engström själv vistades utomlands, besvarades artikeln av en annan
person, som kallar sig »-e-e-». Denne anser väsentliga skillnader före-
ligga men poängterar främst sin avsikt att försvara en frånvarande,
samtidigt som han erkänner Wahrendorff vara den, som tagit det
första och svåraste steget.
På hösten kommer Engström hem och svarar själv med en lång
polemisk artikel i Aftonbladet. De föregående insändarna hade varit
publicerade i Svenska Tidningen. Engström hade skaffat en skriftlig
skildring av Wahrendorffkanonens historia av den Anders Moberg,
som varit ingenjör vid Äkers styckebruk under den tid, då den första
konstruktionen gjordes. Tydligen har Moberg blivit ovän med sin
principal. Han gör sig löjlig över Wahrendorffs opraktiska uppslag
till lösandet av bakladdningsidén. Moberg hade gång på gång måst
avråda från försök. Emellertid var Wahrendorff enträgen och ett
prov anställdes. Kanonen, varmed denna idé skulle prövas, var ge-
nomborrad till hela sin längd; i bakre ändan var den avfasad i 45”
vinkel och en lös botten passad därefter. Denna botten fasthölls med
en smidd bygel fästad vid kanonens sidor, och mellan denna och bott-
nen insattes en kil, varmed bottnen drevs mot kanonen. Vid prov-
skjutningen befanns att krutgasen till stor del gick ut bakåt. Wahren-
dorff beordrade tätningar med pappringar. Så provsköts på nytt. Då
skottet avfyrades, försvunno, påstår Moberg, pappringarna och läm-
nade bottnen så stort spelrum, att denna lossnade och gick åt ena
ändan samt kulan åt den andra, eller så att kanonen bokstavligen
sköt med bägge ändar. Han tillägger följande elaka reflexion: »Lik-
väl bör den rättvisan göras åt baron v. Wahrendorffs nya idé, att
kulan hade vida längre portée än bottnen, och försöket lämnade så-
lunda det resultatet, att kanonen åtminstone var farligare för fienden
än för den skjutande».
Moberg påstår sig nu helt hava uppfunnit den användbara kanon-
typen själv. Han tillverkade provkanoner efter två idéer. Enligt den
första bestod bottnen av en cylindrisk plugg och tätningen skedde
med en elastisk ring. Vid provskjutningen fick Moberg idén att stänga
bottnen med en grövre tvärcylinder, men då han strax därpå lämnade
Åker blev hans tanke aldrig prövad. Efterträdaren Malmgren gjorde
senare samma konstruktion, vilket här ovan relaterats. 99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
