Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Meddelanden
106
7,75X9 m på hammarsmedjan, vilken nu på sin vägg bär en järntavla, som
angiver att smedjan är industrihistoriskt minnesmärke. Kölnan var i bruk till
1912, då plåten revs bort. Man ser nu endast märken efter plåten i väggen
mot smedjan, som även här levererade gratis all värmen för malttorkningen.
Liksom vid kölnan på Kölnegatan var plåten dubbelsidig, och ytan torde hava
varit ca. 35 m”?. Sedan 1912 har byggnaden använts för kottklängning, men nu
lära planer vara å bane att aptera den till lokal för ett bruksmuseum i anslut-
ning till den gamla smedjan.
Av det ovanstående framgår, att Osterby bruk varit väl försett med flera
efter dåtida begrepp moderna och stora kölnor. Härav kan man också sluta,
att mältningen och bryggningen måste hava varit omfattande. Plåtarnas storlek
var sådan, att flera hushåll fingo slå sig ihop för att »lägga upp», som det kal-
lades. Det var varje familjs sak att se efter sin mälta, när den låg på tork. I
allmänhet var detta husmoderns göra, och med långa »karor» fick hon gång
efter annan röra om i maltet. Och det hörde sakkunskap till att lyssna till vissa
knäppningar i maltet, som varslade om att det snart var på tiden att »kara»
ned det i säckarna. Det var en stor förlust, när maltet blev bränt, ty av det
maltet blev ej något gott dricka.
För brygderna höll man till i köken, där det fanns såväl bakugn som stor-
spis. När bruksförvaltningen i början av 1870-talet moderniserade de gamla
bruksbyggnaderna och uppförde hus med plats för 6—38 familjer i varje, så
fanns i dessa bostäder enbart kokspis. Därför måste särskilda brygghus upp-
föras, och av dessa finnas nu (1937) sju kvar på olika platser inom bruket.
De äro byggda med det yttre rummet upptagande tvenne pannmurar och det
inre rummet med bakugn. Det var i dessa brygghus, som midsommarbrygderna
utfördes de senare decennierna. Nu användas de endast som tvättstugor.
Gysinge. På kartor från 1800-talets början över Gysinge bruk vid Dalälven
finnes bland uthusen till herrgården angivet ett »Brygghus och Bränneri». År-
talet 1828, anbragt på den mot herrgården vettande gaveln, angiver tiden för
byggnadens tillkomst. Vindflöjeln å den vid gaveln fristående klockstapeln bär
årtalet 1836 och initialerna GB efter dåvarande ägaren, brukspatronen Gustaf
Benedicks.!)
Byggnaden, av tegel i två våningar och vitrappad, mäter ca. 9,8X 13,8 m i
bottenplanet utvändigt. Stiger man innanför den längst bort från herrgården
belägna dörren, kommer man in i brygghuset med dess tvenne -pannmurar,
ytterdiametrarna 1,4 och 2,15 m. Bakom pannmurarna, ordnade kring samma
skorstensstock, finnas rester efter ytterligare eldstäder, vilka på sin tid använts
vid brännvinsbränning och brödbakning.
En trappa upp över brygghuset fanns 1937 resterna av ett kylskepp av trä
med en yta av 4X4,25 m och ett djup av 10,5 tum. Där stod även lutat mot
väggen det gamla mäskkaret med lock, 1,4 i diameter och 0,7 m djupt. Bland
den övriga bråten på vinden funnos delar till en vattenpump och en 4,25 m
lång ränna av urholkat trä, vilka säkerligen en gång gjort tjänst vid bryggningen.
+) Om brukspatron Gustaf Benedicks välsmakande, hundraåriga öl berättar Carl Sahlin
i Daedalus 1935.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
