Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Meddelanden
Vällinge. På ca. 8 km avstånd från Södertälje ligger vid Bornsjöns gamla
utlopp i Mälaren det av Stockholms stad ägda Vällinge. Här fanns på 16-, 17-
och 1800-talen manufakturverk av olika slag. Bland ägare till Vällinge finna
vi Johan Lampa, den förste kände åldermannen i bryggareämbetet i Stockholm
1701—1726, vars namn bl. a. finnes ingraverat på ämbetets vackra mästarestop,
som nu förvaras på Nordiska Museet. Lampa erhöll 1730 privilegier på mäs-
singstråddrageri för Vällinge.
Något hundratal meter bakom den från mitten av 1700-talet härstammande
huvudbyggnaden ligger utmed bäcken vid en fördämning en tvåvånings, rap-
pad tegelbyggnad, ca. 8,5 X22 m i bottenplanet, inrymmande resterna efter
en gammal kölna. Så vitt man kunnat fastställa, härstammar byggnaden från
den tid, då Lampa ägde Vällinge. Vi skulle alltså här hava att göra med ett
ganska unikt bryggareminne.
Med ingång från norra gaveln befinner sig i fonden på rummet och upp-
tagande byggnadens hela bredd, 7,4 m, den i ett synnerligen fallfärdigt skick
befintliga kölnan, 2,5; m bred, ytan alltså 18,5 m?. Plåten består av samman-
från golvet i bakkanten på plåten är 90 cm och framkanten 80 cm. Hålen i
plåtarna äro 2 mm och uppdornade på 10—15 mm avstånd från varandra.
Genom luckan för uttagning av maltgroddar och sot synes den halvt igenfallna
»galten». Eldstaden befinner sig i källaren. Skorstenen med sin vackert utfor-
made gnistfångare har fyra pipor, och vägg i vägg med kölnan finnas tvenne
pannmurar. Säkert har det varit brygghus och mälteri i byggnadens södra del.
Intressantast i hela anläggningen är det å byggnadens mitt befintliga valvet
nere vid bäcken, som lämnar vattnet fritt inflöde i botten på ett schakt, som
går genom hela byggnaden. Sannolikt var stöpkaret placerat i botten på schak-
tet, och härifrån hissades stöpet upp till mälterigolvet. Några särskilda anstalter
för vattenbytena i stöpet behövdes ej, ty med en snedställd fördämning av några
plankor, kunde vattnet fås att cirkulera genom stöpgodset efter önskan. Ett
enklare och billigare sätt att byta stöpvatten kan knappast tänkas, och även
detta tyder på att den mångårige åldermannen var en duktig yrkesman och
konstruktör. Anordningen utgör en motsvarighet till de anvisningar, som fin-
nas på sina ställen i den äldre bryggerilitteraturen för mältning i mycket liten
skala. Man skulle då för stöpning taga kornet i en säck och lägga den i ett
dike med rinnande vatten.
Sten Simonsson.
Rubrikens ord möta ofta den, som har till uppgift att för ett arkiv eller
en museisamling söka upp och taga vara på arkivaliskt material av olika slag.
Ett nyligen inträffat fall, då ur historisk synpunkt oersättliga anteckningar
m. m. bränts t. o. m. på inrådan av en högre ämbetsman, sedan försök gjorts
— tyvärr på fel ställen — att placera arkivalierna, har aktualiserat frågan om
tillvaratagandet och bevarandet för framtiden av sådana anteckningar, ritnin-
gar, skisser, utkast, projekt, kalkyler o. dyl., som utförts av ingeniörer på pri-
vat initiativ eller efter erhållet uppdrag. Tekniska Museets arkiv mottager
tacksamt allt material av nämnt slag, ordnar det och förvarar det tillgängligt
»Hans papper
äro brända»!
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
