Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIN VÄN GARRONE.
33
han kan lyfla en bänk med en hand, han äter
alltid och är mycket snäll. Allt vad man ber
honom om: blyertspennor, kautschuk, papper eller
pennkniv, det lånar han ut eller ger bort. Under
lektionerna pratar eller skrattar han aldrig, han
sitter orörlig på sin bänk, som är för smal för
honom, med krokig rygg och huvudet nere
mellan axlarna, och då jag ser på honom, småler han
och plirar med ögonen, som om ban ville säga:
— Vi ä väl goda vänner, Enrico?
Men man måste skratta, då man ser hur allt
vad den store, grovlemmade gossen har på sig
är för trångt och för kort, jacka, byxor, ärmar.
Hatten vill inte sitta kvar på hans kortklippta
huvud, han har klumpiga skodon och en
halsduk, som alltid sitter snodd som ett rep.
Käre Garrone, man behöver bara se dig i
ansiktet en enda gång för att lära sig tycka om dig.
Alla småpojkarna vilja gärna sitta i närheten
av honom. Han är skicklig i räkning. Böckerna
bär han alltid hopbundna i en packe med en röd
skinnrem omkring. Han har en kniv med
pärlemorskaft, som han hade hittat i fjol, och en dag
skar han sig i fingret ända in till benet, men
ingen i klassen märkte det, och hemma talade
ban inte om det för alt inte oroa sina föräldrar.
Man kan skämta med honom så mycket man
vill, och ban tar aldrig illa upp; men ve den, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
