Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOLHANDLAREN OCE DEN FINE HERRN 37
jag ber dig om ursäkt för det skymfliga, dumma
och skamliga ord, som jag yttrade om din far,
vars hand min far anser som en heder att få
trycka.
Kolhandlaren gjorde en beslutsam rörelse, som
om han velat säga: det vill jag inte.
Men herr Nobis frågade ej efter del, och hans
son sade långsamt ocli med låg röst, utan att lyfta
ögonen från golvet:
— Jag ber dig om ursäkt.. . för det skymfliga
... dumma . . . och skamliga ord, som jag yttrade
om din far, vars hand . . . min far anser som en
heder att få trycka.
Herr Nobis räckte nu kolhandlaren handen,
denne tryckte den kraftigt och sköt redan fram
sin gosse till Carlo Nobis.
■— Gör mig den tjänsten att sätta de där båda
gossarna bredvid varandra, sade den fine herrn
till läraren.
Läraren lät Betti slå sig ned på Carlos bänk.
Då de intagit sina platser, bugade herr Nobis sig
och gick.
Kolhandlaren stod kvar elt ögonblick hell
tankfull och betraktade de båda gossarna, som sutto
bredvid varandra. Sedan gick han fram till
bänken och såg på Nobis med ett uttryck, som var
på samma gång vänligt och bittert, som om han
velat säga något, men han sade ingenting. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
