Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIN KAMRÅT CORETTI
47
nat litet rum. Där låg Corettis mamma i en stor
säng med en vit näsduk knuten om huvudet.
— Här har du kaffet, mamma, sade Coretti
och räckte henne koppen. Det här är en av
mina klasskam ra ter.
— Del var snällt av unge herrn, sade hon, han
kommer väl för att hälsa på den, som är sjuk?
Under tiden lade Coretti kuddarna till rätta
bakom sin mors rygg, slätade ut täcket, rörde om i
hrasan och körde ner katten från byrån.
— Är det något mera du vill, mamma?
frågade han sedan och tog tillbaka koppen. Har du
tagit in två teskedar av medikamenterna? Då de
äro slut, skall jag springa till apoteket. Veden är
upptravad. Klockan fyra skall jag sätta på
köttet, som du bad mig, ocli då smörgumman går
förbi, skall hon få sina åtta soldi. Allt skall nog
gå bra, var inte orolig.
— Tack, min gosse, svarade hon. Du stackare
måste då tänka på allt.
Hon ville, alt jag skulle ta en bit socker, och
sedan visade Coretti mig en liten tavla, ett
fotografiport räII av lians far, klädd som soldat med
tapperhetsniedaljen; det var samma ansikte som
sonens, med de pigga ögonen och det glada
leendet.
Vi gingo ul i köket igen.
— Nil har jag del, sade Coretti ocli skrev vi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
