Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET LILLA LEKSAKSTÅGET
113
Precossi frågade blygt:
— Får jag ta det med mig . .. hem?
— Ja visst, svarade vi allesamman.
Han stod redan vid dörren, men vågade ännu
inte gå. Han var lycklig! Han sade »ursäkta»
med darrande läppar och skrattade. Garrone
hjälpte honom att knyta in tåget i näsduken, och
då han lutade sig fram, hörde vi de hårda
brödbitarna skramla i hans ficka.
— En dag, sade Precossi till mig, skall du
komma till verkstaden och se på min far, då
han arbetar. Jag skall ge dig spikar.
Min mor satte en liten blombukett i Garrones
knapphål och bad honom lämna den till sin mor
från henne. Utan att lyfta upp hakan från
bröstet sade han med sin grova röst:
— Tack.
Men hans ädla och goda själ lyste fram ur
hans ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
