Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÅNGEN
121
dens fängelse. Lektionerna höllos i
fängelsekyrkan, som var en rund byggnad, och runt omkring
i de höga, kala väggarna sutto små fyrkantiga,
gallerförsedda fönster, vart och ett
motsvarande en liten cell. Han höll lektionerna gående
omkring i den kalla och skumma kyrkan, och hans
lärjungar sutto vid fönstren med skrivböckerna
mot gallren, så att man endast såg deras
ansikten, avtärda och dystra ansikten med tovigt grått
skägg och stelt stirrande ögon.
En av dem — lian satt i cellen numro 78 —
var uppmärksammare än alla de andra,
mycket flitig, och betraktade läraren med
aktningsfulla och tacksamma blickar. Det var en ung
svartskäggig man, mera olycklig än elak, en
konstsnickare, som i ett anfall av vrede hade
slungat en hyvel mot sin principal; vilken en
längre tid varit orättvis mot honom, och sårat
honom dödligt i huvudet. Den unge mannen
hade blivit dömd till flera års fängelse. På tre
månader hade han lärt sig läsa och skriva. Han
läste ständigt, ocli ju mera han lärde sig, desto
mera tycktes ban bättra sig och ångra sitt brott.
En dag vid lektionens slut gav han läraren en
vink att komma fram till hans fönster ocli
omtalade i bedrövad ton, att han följande morgon
skulle lämna Turin för alt avtjäna resten av sitt
straff i Venedigs fängelse. Sedan ban sagt far-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
