Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE BLINDA GOSSARNA.
137
då ni är i stånd att fatta hela vidden av denna
olycka och känna hela det medlidande, som den
förtjänar. Det är en sorglig syn, må ni tro. Ibland
kan man där få se gossar sitta vid ett öppet
fönster och njuta av den friska luften med
orörligt ansikte, som (tycks betrakta den stora gröna
slätten och de vackra blåa bergen, som ni se. Och
då man tänker på, att de inte se något, att de
aldrig skola få se något av all denna oändliga
skönhet, skär det en i hjärtat, som om man själv
blivit blind. De blindfödda, som aldrig ha sett
världen, sakna ju intet, därför att de inte ha
någon föreställning om saker och ting, och de väcka
därför mindre medlidande. Men det finns gossar,
som ha förlorat sin syn bara för en kort tid sedan
och ännu minnas allt, förstå allt vad de ha
förlorat, och dessa ha till på köpet den sorgen att
dag för dag känna de käraste bilder blekna i sitt
minne och hur de människor, de älska högst, så
att säga dö bort ur deras inre värld.
En av dessa gossar sade en dag till mig i
obeskrivligt sorgsen ton:
— Jag skulle vilja ha min syn igen bara för ett
ögonblick, för att få återse min mors ansikte, som
jag inte längre kan komma ihåg.
Och då mödrarna komma och hälsa på dem,
lägga de händerna på deras ansikten, treva på
hakan, pannan och öronen för att känna, hur de se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
