Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NUMMER 78
145
Derossi smålog och svarade:
— Nej tack, jag vill inte ha någonting; jag
skall alltid göra vad jag kan för Crossi, men jag
kan inte ta emot något — tack i alla fall.
— Ni är väl inte stött? frågade hon oroligt.
Derossi smålog och svarade nej och gick sin
väg, medan kvinnan utbrast helt förtjust:
•—■ Å, en sådan snäll gosse! Aldrig har jag
sett en så präktig och rar gosse! ’
Därmed tycktes det vara slut med den
historien, men på eftermiddagen klockan fyra kom
Crossis far till skolan i stället för modern för att
hämta gossen. Han hejdade Derossi och av hans
sätt att se på honom förstod jag genast, att han
misstänkte Derossi för att känna till hans
hemlighet. Han såg oavvänt på honom och sade med
sorgsen och vänlig röst:
— Ni är snäll mot min gosse. Varför är ni
så snäll mot honom?
Derossi blev eldröd i ansiktet. Han skulle ha
velat svara:
— Jag är vänlig mot honom, emedan han har
varit olycklig och emedan även ni, hans far, har
varit mera olycklig än brottslig och har
försonat ert brott och är en man med hjärtat på rätta
stället.
Men han hade ej mod att säga det, emedan
ban inom sig ändå kände en viss skygghet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
