Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIN FARS LÄRARE
171
luften var full av doft. Min far var glad och lade
ibland armen om min hals och talade till mig
som till en vän, medan han betraktade
landskapet.
— Crosetti, sade han, var den förste man näst
min far, som ville mig väl och gjorde mig nytta.
Jag har aldrig glömt några av hans goda råd
och även vissa barska förebråelser, som gjorde,
att jag gick hem från skolan med gråten i
halsen. Han ihade tjocka, korta händer. Jag tycker
mig ännu se honom, hur han, då han kom in i
skolan, ställde sin käpp i ett hörn och hängde
upp sin röck på klädhängaren. Och varje dag
samma goda lynne, samma samvetsgrannhet och
välvilja, som om han för varje dag höll skola för
första gången. Jag kommer ihåg det, som om
det varit i går, hur han såg på mig och sade:
— Bottini! Håll pekfingret och långfingret på
pennan, då du skriver!
Han är nog mycket förändrad efter
fyrtiofyra år.
Genast då vi kommo till Condove, sökte vi upp
vår gamla trädgårdsmästarehustru, fru Voggi,
som har en liten butik i en gränd. Vi träffade
henne och hennes barn hemma, hon var mycket
glad över att vi kommit, talade om sin man
Giorgio, som snart skulle komina hem från
Grekland, där han arbetat i tre år, och om sin äldsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
