Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSAKELSE
189
Sedan tog hon min hand och gick med mig
till mamma, som satt och sydde och såg mycket
tankfull ut. Jag slog mig ned i det ena
soffhörnet, Silvia i det andra, och så sade hon:
— Jag har något att säga dig, mamma. Vi
vilja tala med dig båda två.
Mamma såg förvånad på oss, och Silvia
började:
— Pappa är utan pengar, eller hur?
— Vad säger du? sade mamma och rodnade.
Det är inte sant! Vad vet du om det? Vem har
sagt dig det?
— Jag vet det, sade Silvia beslutsamt. Hör nu
på vad vi ha att säga. Även vi måste ålägga oss
försakelser. Du har lovat mig en solfjäder i
slutet på maj, och Enrico väntar sig en färglåda,
men vi vilja inte iha något, vi vilja inte, att pengar
skola ges ut för vår skull, vi äro nöjda ändå,
förstår du?
Mamma försökte tala, men Silvia fortsatte:
— Nej, så måste det bli, det ha vi kommit
överens om. Och så länge inte pappa har några
pengar, vilja vi varken ha frukt eller andra
godsaker; till middagen nöja vi oss ined soppa, och
till frukost få vi äta bröd. På det viset blir det
mindre utgifter till mat, och vi lova, att du alltid
skall se oss glada och belåtna ändå. Inte sant,
Enrico?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
