Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN DOVSTUMMA FLICKAN
201
Lärarinnan smålog och sade med låg röst till
flickan:
— Vem är den här mannen, som har kommit
för att hälsa på dig?
Då svarade flickan med underlig, grov och
missljudande röst likt en vilde, som för första
gången talar vårt språk, men med tydligt uttal:
— Det är min far.
Trädgårdsmästaren tog ett steg tillbaka och
ropade som en vansinnig:
— Hon talar! Är det möjligt? Är det
möjligt! Hon talar! Du talar ju, mitt lilla barn, du
talar? Säg mig: talar du?
Och han omfamnade henne åter och kysste
henne tre gånger på pannan.
— Det är då inte med tecken hon talar, med
fingrarna? Vad vill det här säga? undrade han.
— Nej, herr Voggi, svarade lärarinnan, inte
med tecken. Det var den gamla metoden. Här
undervisar man efter den nya metoden, den
muntliga. Jaså, ni har inte reda på det?
— Jag vet ingenting, svarade
trädgårdsmästaren förvånad. Jag har varit borta i tre år. Ja,
de ha nog skrivit till mig om det, fast jag inite
liar förstått det. Jag är en träskalle. Jaså, min
lilla flicka, du förstår mig också? Du hör min
röst? Svara, hör du mig? Hör du vad jag säger?
— Nej, sade lärarinnan, rösten hör hon inte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
