Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
skriflig förtjusning. Han gjorde mig uppmärksam
på hennes rösts rena klang och på det hjärtliga
i hennes sång, och äfven jag måste berömma
denna. Hon sjöng i öfrigt icke alls illa.
»Sjung den sången du vet, min skatt», bru-
kade Alexander Dmitrijewitsch säga hvarje afton,
»Min ljufva ängel, omfamna mig». Det är min
älsklingsromans.»
Och Ludmila sjöng sin mans älsklingsromans.
»Hör på», sade han då och vände sig till
mig, »är den icke förtjusande? »Min ljufva ängel,
omfamna mig», sjöng han med känsla.
»Om du blott visste, hur förtjusande snäll
och talangfull min hustru är; och hon är verk-
ligen en skönhet, min Ludmila, icke sant?»
Men allt detta kunde jag icke se. Jag kunde
icke hos Ludmila upptäcka alla dessa egenskaper.
Hon var ju visserligen ganska vacker, men alt
hon skulle vara klok, god och talangfull, kunde
jag med den bästa vilja i världen icke godkänna.
Ludmila Iwanowna påminde mig alltid om en
katt genom sitt sätt att vara.
Liten till växten, med något framåtlutande
hållning, fastmera fet än mager, med gröna, sluga
ögon, som ständigt hade någonting tvetydigt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
