Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
gröna ögon. Jag varseblef ett elakt skimmer i
dem. Tystnaden blef obehaglig.
Då kommo barnen bullersamt framrusande
från sitt rum och afbröto tystnaden.
»Pappa, pappa lilla, vi bygga hus, små sten-
hus», ropade Tanja.
Alexander Dmitrijewitsch log henne på sina
armar och gick sakta af och an med henne.
Ludmila Ivvanowna följde dem med blicken.
»Det är då verkligen för tråkigt», började
hon klaga, då Alexander med Tanja på ryggen
lämnade rummet. »Alexander Dmitrijewitsch»
(hon kallade alltid sin man så, liksom i erkänslan
af hans andliga öfverlägsenhet) »är sysselsatt hela
dagen, och jag är alltid ensam, ständigt ensam,
utan sällskap och utan förströelser. .Jag gläder
mig så mycket öfver ert besök hos oss. Ingen
har hittills uppsökt oss här, endast fredsdomaren
kommer någon gång hit, men äfven han är en
gammal man. Dessutom gör sig Alexander Dmi-
trijewitsch verkligen för mycket bekymmer för
min skull, jag är ibland förfärligt trött på honom...»
»Äfven en gammal man ...» jag upprepade
i tankarna Ludmilas ord — det var rått och alls
icke vackert sagdt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
