Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
nog af hennes sång; den föreföll mig entonig
och jag lyssnade icke till den. Det var endast
angenämt att känna värmen af hennes kropp så
nära bakom min rygg, och jag kände en brän-
nande åtrå efter att sluta henne ännu närmare
intill mig.
Därpå gingo vi in i salongen. Man måste
först låta barnen och Dunjaschka somna... »Hur
kunde han låta mig vara ensam med henne?
Kanske han likväl kommer hem oförmodadt och
vill öfverraska oss», tänkte jag och meddelade
Ludmila dessa mina tankar.
»Kanske Alexander Dmitrijewitsch kommer
hem oväntadt för att se, hur vi bete oss honom
förutan», sade jag i halft skämtande ton.
Hon skrattade.
»Ack nej, det gör han aldrig; han narras
aldrig, och jag tror att han stannat borta i dag
för min skull, på det att jag måtte få vara ensam
med er en afton och för att förskaffa mig ett
nöje. Han är en konstig patron, han ser ingen-
ting, den stackarn.»
Hon skrattade åter än mera högljudt och till-
gjordt.
Alexander Dmitrijewitschs sätt att handla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
