Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Den gamla och den nya skapelsen, poem av Redaktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
Och Herren hör bönen, ty huset var redo,
planterad var lustgården, doftande skönt,
där fåglarna sjöngo och porlande bäckar
framsprungo bland gräsmattor, lysande grönt.
Gasellerna lupo så snabba som vinden,
och örnarna stego med styrka i höjd,
och allting i skapelsen, gott och fullkomligt,
mot skaparen log, fullt av frid och av fröjd.
"Kom, låtom oss göra en mån’ska, vår avbild,
att råda som konung och lyda vårt bud."
Så talade Fadern i samråd med Sonen
och Anden ■—• vår store tre enig e Gud.
Och skapad blev Adam, av honom togs B,va
•— ej aldrig ännu endast hälften Gud gett —
"Förökens," han sade, "och uppfyllen jorden
samt ’disken varandra, ty 1 ären ett."
* * # *
Den första skapelsen det var
och människan dess herre;
men satan fanns, dessvärre,
som agg till Herren bar.
Som frestare han kom en dag;
den förste Adam föll — o ve!
Och arma, nakna, samvetsömma
inför den Gud, som dem skall döma,
nu Adam och lians Eva vaknade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
