Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. En moders påskmorgon, ber. av Evangeline Booth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
Det som tillförne hade synts honom så fjärran och
hemlighetsfullt blev i ett nu verklighet.
Darrande och djupt upprörd reste han sig, men
ett återsken av rättfärdighetens sol hade förändrat
uttrycket i hans anlete.
"Tack, kapten," sade han med bruten röst. "Gud
har hållit sitt ord i enlighet med min mors och er
försäkran." Hans stämma ljöd åter fast, då han
tillade: "Nu måste jag laga att jag kommer hem till
mor igen. Jag hör icke längre till denna plats."
Det gjorde han icke heller. Ett underverk var det
att mannen redan såg ut som om han aldrig hade
tillhört de vilda dryckeslag, där han hade varit en
glad broder och kung.
Kaptenen förstod att hans arbete icke var avslutat,
och en gudagiven instinkt sade honom att han måste
stanna ’hos den käre nyomvände och åtfölja honom
på hans resa. Jim Carters mor bodde några få mil
från staden, med tåget var det endast två timmars
resa. Likväl hade sonen under femton års tid aldrig
sänt henne ett brev eller glatt henne med ett besök.
Påskmorgonens sol krönte fjällens snötoppar med
guld, som om den ville fira Jims första dag som en
ny människa och tala om för alla, vilka sågo upp
mot bergen, att vitt passar bra som kröningsfärg.
Kaptenen och Jim voro de enda passagerarna,
vilka stego av ett av de tjugufyra tåg, som under
dygnet stannade vid den lilla anhalten. Stationshuset
var stängt, och de båda männen stodo en stund
rådvilla bredvid den koffert, som Jim envisats att taga
med sig. Han kände till sin egen natur och var an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
