Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. En moders påskmorgon, ber. av Evangeline Booth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
raste av dem alla. Alla hans hågkomster smälte här
samman i tanken på modern.
O, så hårdhjärtad han hade varit mot henne, som
hade älskat honom så högt! Höll hon fortfarande
av honom? Kunde hon göra det, då han under
femton år hade försummat henne? Jim Slough hade
kommit till honom och talat om att modern var
mycket fattig, att hon led brist, och att hon aldrig
upphörde att vaka och vänta. Vore hon i stånd att
förlåta sin gosse? Han kunde aldrig förlåta sig
själv. Hur fasaväckande är icke synden, då den kan
komma en man att göra sig skyldig till det han
hade begått! Far var död för länge sedan. O,
moder! Varje rullsten, han trampade på, föreföll
honom välkänd och talade till honom om modern. De
fåtaliga träd, som stodo vid vägkanten och sträckte
ut sina lummiga armar, påminde honom om huru
han, då han var en liten pojke, brukade skynda i
hennes famn, som stod öppen för honom, då han
kom hem från skolan. Morgonfläkten kom
grenarna att behagfullt böja sig, såsom ville de påskynda
hans steg; de tycktes ropa "Kom! Skynda! Du
kanske kommer för sent."
Medan de båda männen gingo framåt, återspeglade
fönsterrutorna i boningshusen morgonsolens strålar.
Byn vaknade till en härlig påskdag. Då de fingo
den lilla enkla timmerstugan i sikte, vilken hade
varit målet för deras nattliga färd, mötte de en
gruvarbetare på väg till sitt arbete. Han stannade,
tittade och tappade sin middagshämtare i pur
förvåning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
