- Project Runeberg -  Dagbräckningen. Illustrerad kalender / Första årgången 1922 /
32

(1922) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. En moders påskmorgon, ber. av Evangeline Booth

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Min Gud! Är det du, Jim? Himlen vare lovad!
Gosse, du hinner alldeles lagom! Din mor är
mycket sjuk. Min gumma är hos henne. Hon säger—"

Jim hörde icke mer. Släppande sitt tag i
kofferten, sprang han den återstående delen av vägen,
kastade upp förstugudörren och tog den smala,
knarrande trappan i tre steg i taget. Han ropade utom sig:
"Mor! Mor! Det är Jim! Jag har kommit hem.
Det är din förlorade son, som kommit hem."

Den lilla kvinnan i sängen stod i begrepp att glida
bort från den strävsamma tillvaro, som vi kalla liv,
men hennes gosses röst kallade henne tillbaka från
gravens mörka djup. En våg av liv strömmade till
hennes hjärta och gav henne kraft att sträcka ut sina
armar och ropa till svar: "Jag väntar på dig. Jag
har bidat under femton år med min famn öppen."

Med sin bleka kind, kall av dödens iskyla, lutad
mot sin sons, bad hon.

"Gud," ropade den återvände förlorade sonen.
’"För den kärleks skull, vilken du visade, då du
förlät mig mina synder, skona henne! Låt henne icke
dö!"

Då kaptenen, som hade följt efter så fort det var
honom möjligt, tittade in i rummet, såg han den
trötta modern fast sluten i sonens starka armar.
Båda sågo in i varandras ögon, vilka summo i
tårar, men ur vilka glädjen lyste.

LTtanför på vägen stod en man, som hjälplöst
stirrade på en kvarlämnad koffert och en kullstjälpt
middagshämtare och som om och om igen
upprepade orden: "I lagom tid!"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:59:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dagbrackn/1922/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free