Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Återblick på min europeiska resa, av A. A. Holmgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
Utrymmesskäl tvinga mig nu att i "flygande fläng"
—■ som man säger — föra läsaren med mig i bil
från Nordmaling till Hörnsjö; därifrån på tåg till
Vännäs och så på en liten avstickare till Umeå för
att träffa en där bosatt syster. Vidare bär det av
till Boden, Sverges befästa plats i norr mot öster,
och därifrån med ångbåt längs Lule älv till Bredåker
och vidare till Svartlå, där de fria vännerna firade
minnet av sin sexåriga tillvaro såsom församling.
Harads blev den tredje och sista platsen utmed Lule
älv, som jag fick tillfälle att besöka, och därifrån
fortsatte jag med bil till Gullträsk, varifrån jag
reste med tåg till Gellivare, Kiruna, Riksgränsen och
Narvik i Norge.
Hela denna järnvägsresa var ytterst intressant,
men det är speciellt en episod, som fäst sig i mitt
minné och som jag — för den lärdoms skull, som
den är ägnad att meddela — vill söka att återge här.
Efter att ha lämnat Gullträsk bakom oss och
troligen passerat någon station stannade tåget på en
plats, där de norr- och södergående tågen möttes.
Det gäller här som vid andra "tågombyten" att ha
ögonen med sig. Nu hände sig vid detta tillfälle,
att en herre — åtföljd av två damer — efter att ha
klivit över ett tåg — kommo in i den kupé, där jag
satt. Herrn var en välfödd, skinande man av
militärtyp och kunde ha tagits — i sin civila dräkt
—-för en på permission varande eller ock pensionerad
major. I kupén voro några platser "märkta"
förmedels ditplacerade reseffekter. Men de tre
nykomlingarna läto sig icke bekomma, utan röjde plats at
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
