Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Det svensk-amerikanska pingstfolkets utländska missioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
När vi i juli månad 1920 anllände till Östersund,
gjorde vi vår första fjällresa. Det var en härlig
resa. Först en sjöresa till Hallen, så landsvägen till
ett turisthotell, och sedan begynte fjällvandringen.
Aldrig hade jag sett eller fattat, vilken underbart
stor Gud vi ha. Jag måste utbrista med David:
’"När jag ser din himmel, dina fingrars verk — —
Vad är då en människa att du tänker på henne,
eller en människoson att du låter dig vårda om
honom." I denna natur gripes man av en underbart
högtidlig känsla. Och vi höja lov och pris till Gud,
när vi blicka ut över de öde vidderna, där de
majestätiska, snöklädda fjällen och allt vittnar om och
förkunnar Guds storhet och makt.
Dtet är ej underligt, att ett folk som alltid lever i
denna natur blir annorlunda än folket, som bor på
slättbyggderna.
Framkomna till kåtorna (.lapparnas bostäder)
blevo vi först trakterade med kaffe. Glädjen ibland
detta folk blev stor, då de fingo höra att vi hade
kommit för att vittna om Jesus. Bud sändes ut.
Och när mötet skulle börja hade vi en rätt stor
skara av uppmärksamma åhörare. Min hustru sjöng
några sånger, och sedan blev det att förkunna ordet
för dem. Efter några möten begynte Gud frälsa
själar. Halleluja! På denna plats fingo vi stanna
tre veckors tid. Ära vare Gud! Gud väckte en stor
hunger ibland en del av dem efter Andens dop.
Och några dagar efter vi hade lämnat, kom Gud
och döpte en syster i Anden. Halleluja!
Missionsarbetet ibland detta folk är förknippat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
