Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
— Men ha ni då ingen självbehärskning?
utbrast Evy. Om jag vore man, skulle jag strida
emot och ...
— Nej, det skulle ni inte, sade ingenjören
allvarligt och lyssnade själv med förundran på hur
väl han lade sina ord. Vi män ha farligare makter
inom oss än kvinnorna.
Evy lade plötsligt båda sina armar på bordet
och brast i gråt. Hennes nerver voro så högt
spända. Hon var så trött, och ingenjörens tal
förvirrade henne. Då slog ingenjören armen om
den mjuka flickgestalten och drog henne intill
sig; och hon lät sig ryckas med av alltsammans,
stämningen, det halvdunkla skenet, den smekande
musiken, och först och sist: mannens närhet.
Outsägliga känslor fyllde hennes rena, o så rena
hjärta, och rysning på rysning genomilade henne.
Ingenjören tänkte att nu hade han flirtat nog.
I detsamma anmäldes, att supén var serverad.
III.
Ute i den stora salen var dansen i full gång.
Det var ett brokigt virrvarr av ljusa klänningar
och svarta frackar. En hetsande ånga av alla slags
parfymer låg och gungade i luften, blandad med
fint uppvirvlande damm. De mörkröda rosorna,
som stodo i en hög kristallvas på pianot, slokade
tungt och doftade dövande starkt. Spelfröken, ett
magert litet fruntimmer av obestämbart utseende,
som halvt automatiskt hamrade fram sina
dansmelodier, var kritvit i ansiktet. Hon var så
utsläpad, så gammal, tyckte hon, och ändå var hon
2. — v. Krusenstjerna, En dagdriverskas anteckningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
